Den svenska yogasfären är ganska homogen, den största delen som yogar är vita och oftast kvinnor. Vi som faller in i kategorin ”vita kvinnor” kan inte, och ska inte försöka, sluta vara det vi är. Men jag anser oss bli medvetna om hur det ser ut, särskilt om du likt jag är yogalärare, utbildare eller på annat sätt någon form av auktoritet.
För att hjälpa mig ge konkreta tips på hur du kan tänka och jobba med diversifiering och rasism i yogavärlden pratade jag med Fatou Sonko som är grundare av Diversity Yoga i Borås. Den här texten och nedan tips är baserade på hennes kunskap, tankar och erfarenhet.
Vad tänker du är viktiga nycklar i att lyfta problematiken med att många känner sig exkludera från yogavärlden?
För att komma närmre en förändring här i Sverige skulle det vara värdefullt att försöka få in den diskussionen ännu närmre yogavärlden, jag tänker på ledande personer och aktörer inom yoga i Sverige. Att verkligen våga lyfta på den stenen och se hur gör vi idag? Tänk om fler skulle våga fundera över sig själv, hur man agerar och tänker. Och inte bara stanna där, utan faktiskt framåt även agera på ett annorlunda sätt.
Det första steget är våga prata om de här frågorna och inte skylla bort det på ”att jag pratar inte politik”. Jämlikhet måste ju vara våras allas intresse? Yogans budskap lyfter ju upp det hela tiden, så låt oss göra det, låt oss sprida yoga på riktigt för fler än den priviligierade grupp som får tillgång till detta i dagläget.
Vad kan vi som vita och etablerade göra för att skapa ett mer inbjudande samtalsklimat?
En väldigt viktig fråga är tystnaden. Att vara tyst och lyssna. Men samtidigt kan tystnad också innebära att man inte säger emot, eller tar tydlig ställning. Det är ett sätt att bibehålla strukturer som gär att människor fortsätter att kränkas och utsättas för rasism.
Om ni vill vara en del av att verkligen förändra och göra yogan (och hela den spirituella världen) mer inkluderande, på riktigt mer inkluderande, lyssna, läs på, försök förstå. Det räcker inte att säga att alla är välkomna hos mig. Det behöver genomsyra i allt som görs, syns, och att som individ själv ta ansvar för detta att sätta sig in i frågan.
Har du några fler konkreta punkter på saker vi kan göra nu för att själva ta ansvar för förändringen?
- Yogalärare
- Inte lägga över ansvaret på de som är minoritet eller utsatta att utbilda sig inom frågorna, det är en väldigt utsatt situation. Ta ansvar själv för att utbilda dig. Lyssna på poddar, läs böcker, lyssna på föreläsningar. På det viset kan man lyssna och förstå målgruppen man vill förbättra för utan att ”hoppa på” någon av sina deltagare som kanske inte alls vill bära ansvaret o förklara t.ex strukturell rasism.
- Läs på om white priveledge och rasism. Försök förstå och ta till dig budskapen. Inte för att skam- eller skuldbelägga, utan för att det är tillsammans som vi kan få en förändring.
- Att influenserna inom yogavärlden lyfter frågan – kanske att man tar upp det i samband med att man granskar sig själv (granskar låter hårt, menar att man innerligt bryr sig och vill vara med och lära och förändra).
- Se över din verksamhet; vad kan du göra för att bli mer inkluderande? (allt från bildspråk i marknadsföring och vem som syns på bilder till hur du agerar om någon blir utsatt för rasism.
- Till yogastudios
- Anställ yogalärare som representerar människorna i samhället – representation spelar roll!
- När du ser över dig själv, ta hjälp och bolla med organisationer som t.ex. afrosvenskarnas riksförbund.
- Till yoganätverken som finns på internet
- Föreläsning om white priviledge och rasism kopplat till yoga och tips på hur man kan tänka och göra annorlunda. Samt sprida i yogalärarnätverken.
- Samtal kring varför det är sådant motstånd kring frågan, varför är man så rädd för att granska sig själv?
- Samtal kring minoritetsstress och mikroagressioner – vad det är, vad det gör med personer och vilken koppling det kan finnas till yogavärlden? Vi säger att alla är välkomna, men vi behöver fundera på varför alla inte kommer till yogasalen.
- Till stora arrangörer
- Föreläsningar, workshops, samtal och diskussioner kring white priveledge och rasism inom yogan, vad det innebär och vad man kan göra annorlunda. Det kan vara med som en klass/workshop på festivalen/arrangemanget, eller segment i tidningen eller som belyst ämne i ens kanaler. Då lyfts frågan upp och man når ut till många.
- Att faktiskt skriva om detta samt ändra bildspråk och annat som upprätthåller strukturerna.
- Till de som arrangerar yogalärarutbildningar
- Fundera på varför majoriteten av de som utbildar sig till yogalärare är vita och vad kan man göra för att fler icke vita personer ska utbilda sig.
- Inkludera en kort utbildning i white priveledge och rasism, minoritetsstress. Och prata om inkludering, vad innebär det egentligen? Vad innebär det i praktiken? Det räcker inte att säga eller skriva att alla är välkomna.
Avslutningsvis vill jag säga att en punkt som är värdefull oavsett om det gäller en enskild yogalärare, studio, arrangör för event osv, är att lyssna på målgruppen som man vill förbättra för.
Tack Fatou för att du ville dela med dig av dina tankar och din erfarenhet.
Och till dig som läser inlägget; tack för att du tar del av detta och arbetar för att bidra till en mer medveten och inkluderande yogasfär – men också ett mer medvetet och inkluderande samhälle.
Vill du som läsare läsa/lyssna/lära dig mer:
- Sommarpratet med psykologen Hanna Wallensteen om rasism och minoritetsstress – och uppväxten som adopterad
- Podden Checkpoint
- Mångkulturellt centrum
- Vidga normen
- Kan vi prata om vithet (podd)
- #10 White privilege, Rasism och Spiritual Bypassing med Jazmine
- White privilege, Rasism och Spiritual Bypassing i självhjälpsvärlden
- Honoring the Roots of Yoga with Susanna Barkataki
- Yoga’s Got A Racism Problem and Jessamyn Stanley Knows You Don’t Want to Talk About It
- On Yoga’s ’Race Problem’: Where Does The Practice Go From Here?