Artikelserie: Förstå och behandla trauma och försummelse.

Spara som favorit

Trauma och försummelse är två fenomen som påverkar miljontals människor världen över, ofta med långvariga konsekvenser för deras psykiska och fysiska hälsa. Men vad betyder egentligen dessa begrepp? Och hur påverkar de en persons utveckling och välbefinnande? I den här artikelserien kommer du att få en lära dig om trauma och försummelse. Du får även lära dig hur de påverkar våra exekutiva funktion och självreglering, samt vilka olika behandlingar och långsiktiga strategier som finns.
Vi börjar med att utforska grunderna för trauma och försummelse, hur de kan manifestera sig i olika stadier av livet, och varför det är så viktigt att förstå deras effekter. Genom att öka medvetenheten om dessa ämnen hoppas vi kunna bidra till en bättre förståelse för hur vi kan stödja och hjälpa dem som drabbats.

Vad är Trauma?

Psykologiskt trauma definieras som en emotionell eller psykologisk reaktion på en extremt negativ eller skadlig upplevelse. Enligt American Psychological Association (APA) är trauma ”en reaktion på en händelse som orsakar extrem rädsla, rädsla eller hjälplöshet och kan påverka en individs känslomässiga och psykologiska välbefinnande. Trauma påverkar ens fysiska och emotionella välbefinnande som ett resultat av en extremt stressande eller skrämmande händelse.” Med hänsyn till variationer i bakgrund, coping-mekanismer och den specifika händelsens natur kan trauma upplevas på olika sätt.

Typer av Trauma

1. Akut Trauma är en reaktion på en specifik, kortvarig händelse som orsakar intensiv rädsla, skräck eller hjälplöshet. Akut trauma kan vara resultatet av en plötslig och traumatisk händelse, såsom en bilolycka, överfall eller naturkatastrof. Som en följd av detta kan kortvariga men intensiva psykologiska och emotionella reaktioner förekomma, såsom flashbacks, mardrömmar och svårigheter att koncentrera sig.

Exempel: En person som överlever en allvarlig bilolycka kan uppleva akut trauma. Vilket följaktligen kan manifestera sig som intensiv rädsla för att köra bil eller återkommande panikattacker.

2. Kroniskt Trauma inträffar när individen utsätts för upprepade och långvariga stressiga eller skadliga situationer över en längre tid. Exempel på det är långvarig exponering för skadliga eller hotfulla miljöer, såsom våld i hemmet eller långvarig mobbning. Resultatet av detta kan bli långvariga psykiska och emotionella problem, som depression, ångest och PTSD.

Exempel: En person som lever i ett våldsamt hem under många år kan utveckla kroniskt trauma, vilket påverkar deras förmåga att känna trygghet och stabilitet i sina relationer och liv.

3. Komplexa Trauman, ibland kallade komplex PTSD (CPTSD), refererar till trauman som uppstår från långvarig och upprepad utsatthet för skadliga händelser, ofta under tidig barndom eller i en miljö där individen är beroende av sin omgivning. Komplexa trauman kan uppstå till följd av övergrepp eller försummelse under barndomen, vilket leder till djupgående psykologiska och emotionella skador som påverkar individens självbild och relationer.”

Exempel: Ett barn som upplever kontinuerlig fysisk och emotionell misshandel från en förälder kan utveckla komplexa trauman, vilket kan påverka deras självkänsla, relationer och förmåga att lita på andra genom hela livet.

Vanliga Reaktioner på Trauma: fysiska, känslomässiga och beteendemässiga

Att förstå de olika typerna av trauma är avgörande för att kunna ge adekvat stöd och behandling till dem som har blivit påverkade. Genom att känna igen de unika aspekterna av akut, kroniskt och komplex trauma kan terapeuter och stödpersoner bättre anpassa sina interventioner för att möta individens specifika behov och erfarenheter.

Efter att ha upplevt en traumatisk händelse kan människor reagera på flera olika sätt, och dessa reaktioner kan variera beroende på individens tidigare erfarenheter, personlighet och stödstrukturer. Generellt sett kan reaktioner på trauma delas in i fysiska, känslomässiga och beteendemässiga kategorier. Här är en översikt över dessa vanliga reaktioner:

Fysiska Reaktioner

1. Kroppsliga symptom: Många personer upplever fysiska symptom som huvudvärk, magont, muskelspänningar och trötthet efter ett trauma. Detta kan vara ett resultat av kroppens stressrespons och spänningar som ackumuleras i kroppen.
2. Sömnstörningar: Problem med sömnen är vanliga, inklusive insomnia, mardrömmar, eller att man sover för mycket. Sömnstörningar kan bidra till ytterligare fysiska och emotionella problem.
3. Kardiovaskulära symptom: Ökad hjärtfrekvens, högt blodtryck och andra kardiovaskulära reaktioner är vanliga, särskilt om trauma har lett till långvarig ångest eller stress.
4. Kronisk smärta: Vissa personer kan utveckla kroniska smärttillstånd, som fibromyalgi, som ett resultat av trauman, där smärtan inte alltid har en tydlig fysisk orsak men är relaterad till den psykologiska upplevelsen.

Känslomässiga Reaktioner

1. Ångest och rädsla: Många upplever intensiv ångest och rädsla, särskilt i situationer som påminner om det ursprungliga traumat. Detta kan leda till panikattacker eller konstant känsla av hot.
2. Depression och nedstämdhet: Trauma kan orsaka känslor av hopplöshet, nedstämdhet och depression. Personer kan känna sig överväldigade och förlora intresse för aktiviteter de tidigare gillade.
3. Skam och skuld: Känslor av skam eller skuld kan uppstå, särskilt om personen känner att de borde ha kunnat göra något för att förhindra traumat eller om de känner sig skuldmedvetna för sina reaktioner.
4. Apatiskhet och känslomässig bedövning: Vissa människor blir känslomässigt avstängda/bedövade eller apatiska, vilket innebär att de har svårt att känna eller uttrycka sina känslor, vilket kan leda till en känsla av tomhet eller avståndstagande från andra.

Beteendemässiga Reaktioner

1. Undvikande beteenden: En vanlig reaktion är att undvika situationer eller platser som påminner om det traumatiska händelsen. Detta kan leda till att personen isolerar sig socialt eller undviker vardagliga aktiviteter.
2. Ökad irritabilitet och aggression: Trauma kan leda till ökad irritabilitet och aggressivitet. Personer kan bli lättstörda eller ha svårt att kontrollera sina känslor och reaktioner.
3. Riskbeteenden: Vissa individer kan engagera sig i riskbeteenden som drogmissbruk eller farlig körning som ett sätt att hantera sina känslor eller distrahera sig från det traumatiska minnet.
4. Återupprepning av trauma: I vissa fall kan personer återupprepa traumat genom att välja partners eller situationer som speglar det ursprungliga traumat, vilket kan vara ett omedvetet sätt att försöka bearbeta upplevelsen.

Det är viktigt att komma ihåg att varje persons reaktion på trauma är unik och kan påverkas av många faktorer, inklusive deras tidigare erfarenheter och tillgång till stöd. Genom att vara medveten om de olika reaktionerna kan professionella och närstående bättre stödja individer på deras väg till återhämtning.

Vad är försummelse?

Försummelse är när en förälder eller vårdnadshavare inte tillhandahåller det nödvändiga emotionella, psykologiska eller fysiologiska stödet eller skyddet som ett barn behöver för att utvecklas på ett hälsosamt sätt. Till skillnad från fysiskt våld, där det finns en direkt fysisk skada, handlar försummelse om brist på tillräcklig omsorg och stöd, vilket kan ha både fysiska och emotionella konsekvenser.

Försummelse kan delas upp i två huvudtyper:

1. Fysisk Försummelse: Detta innebär att barnet inte får tillräcklig mat, kläder, skydd eller medicinsk vård. Exempel inkluderar att barnet inte får regelbundna måltider, lever i ohygieniska förhållanden, eller inte får nödvändig medicinsk behandling.
2. Emotionell Försummelse: Detta innebär att barnets känslomässiga behov inte tillgodoses. Det kan inkludera brist på kärlek, uppmärksamhet, och stöd. Barnet kan känna sig övergivet, oönskat eller inte tillräckligt viktigt.

Hur skiljer sig försummelse från misshandel eller andra formera av trauma?

Försummelse skiljer sig från andra former av misshandel genom att det inte involverar aktivt skadliga handlingar utan snarare bristen på viktiga stödåtgärder. Medan fysisk misshandel innebär att någon aktivt skadar barnet, handlar försummelse om att inte ge barnet det skydd och stöd de behöver. Emotionell misshandel är mer direkt relaterad till skadliga handlingar som verbala angrepp eller psykisk tortyr, medan emotionell försummelse handlar om brist på interaktion och stöd.

Konsekvenser av Försummelse

Kortsiktiga Effekter

1. Störningar i utvecklingen: Barn som utsätts för försummelse kan uppleva fördröjningar i fysisk, kognitiv och emotionell utveckling. Till exempel kan brist på adekvat näring leda till tillväxthämning, medan brist på stimulans kan påverka kognitiv utveckling.
2. Emotionell instabilitet: Känslomässiga behov som inte tillgodoses kan leda till ökad ångest, depression och låg självkänsla. Barn kan uppleva känslor av övergivenhet och hopplöshet.
3. Sociala svårigheter: Försummelse kan påverka barnets förmåga att interagera med andra, vilket kan leda till social isolering och svårigheter att skapa och upprätthålla relationer.

Långsiktiga Effekter

1. Anknytningsstörningar: Försummelse kan påverka hur barn utvecklar anknytning till andra. Barn som inte får tillräckligt med emotionellt stöd kan utveckla osäkra eller undvikande anknytningsstilar, vilket kan påverka deras relationer som vuxna.
2. Kognitiva och akademiska svårigheter: Långvarig försummelse kan leda till kognitiva brister och svårigheter i skolan. Barnet kan ha problem med att koncentrera sig, lära sig nya saker och uppnå akademiska framgångar.
3. Psykiska hälsofrågor: På lång sikt kan försummelse leda till allvarliga psykiska hälsoproblem, inklusive depression, ångeststörningar och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Dessa tillstånd kan påverka individens livskvalitet och förmåga att fungera i vardagen.
4. Fysiska hälsoproblem: Långvarig försummelse kan också leda till fysiska hälsoproblem, såsom kroniska sjukdomar eller nedsatt immunfunktion. Detta då barnets kropp kan vara mer mottaglig för sjukdomar på grund av brist på ordentlig vård och näring.

Försummelse, både fysisk och emotionell, kan ha djupgående och långvariga konsekvenser för både barn och vuxna. Det är viktigt att erkänna de olika formerna av försummelse och förstå deras potentiella effekter för att kunna ge adekvat stöd och intervention. Genom att korrekt identifiera försummelse kan relevant behandling appliceras, till följd av det kan individer återhämta sig och utvecklas till välanpassade och hälsosamma vuxna.

Trauma och försummelse – så påverkar det hjärnan

Trauma och försummelse har betydande effekter på hjärnans struktur och funktion. Dessa effekter är ofta särskilt märkbara i de områden av hjärnan som är ansvariga för vår stressrespons och emotionella reglering. Några områden som blir påverkade är amygdala, hippocampus och prefrontala coretexet.

Amygdala

Funktion: Amygdala är central i bearbetningen av känslor, särskilt rädsla och stress. Den hjälper till att initiera kroppens stressrespons genom att signalera till andra delar av hjärnan och kroppen att reagera på hotfulla stimuli.

Påverkan av Trauma: Flera studier har visat att trauma kan leda till överaktivering av amygdala. Detta kan göra att individer blir mer känsliga för stress och rädsla. Personer som utsatts för trauma har en större amygdala-aktivitet när de konfronteras med stressande stimuli, vilket tyder på en ökad stressrespons.

Hippocampus

Funktion: Hippocampus är kritisk för bildandet av nya minnen, likaså i att reglera den emotionella aspekten av minnen. Det spelar en central roll i att kontextualisera och bearbeta emotionella upplevelser.

Påverkan av Trauma: Trauma, särskilt när det är långvarigt eller allvarligt, kan leda till minskad hippocampusvolym. Detta har kopplats till svårigheter med minne och inlärning, samt en ökad sårbarhet för PTSD. Forskning har visat att kronisk stress och trauma kan påverka hippocampus negativt genom att orsaka neurala förändringar och förlust av grå substans.

Prefrontala Cortex

Funktion: Prefrontala cortex är viktig för högre kognitiva funktioner såsom beslutsfattande, planering och emotionell reglering. Den hjälper till att modulera vår respons på stress och reglerar våra emotionella reaktioner.

Påverkan av Trauma: Trauma kan påverka prefrontala cortex genom att försämra dess funktion. Detta kan leda till nedsatt förmåga att reglera känslor och beteenden, vilket kan resultera i impulsiva eller emotionellt laddade reaktioner. Ökad stress och trauman kan även minska prefrontala cortexets kapacitet att dämpa överaktivering av amygdala.

Trauma och försummelse kan ha djupgående effekter på hjärnans struktur och funktion, särskilt i områden som amygdala, hippocampus och prefrontala cortex. Dessa förändringar kan påverka hur individer upplever och hanterar stress, reglerar sina känslor och minns traumatiska händelser. Genom att förstå dessa neurobiologiska effekter kan vi bättre förstå den komplexa naturen av trauma och försummelse och utveckla mer effektiva behandlingar för att hjälpa drabbade individer att återhämta sig.

Så känner du igen trauma och försummelse

Vanliga Tecken och Symptom på Trauma och Försummelse

Trauma och försummelse kan påverka individer på många olika sätt, och symptomen kan variera beroende på ålder, utvecklingsstadium och den specifika traumatiska upplevelsen.

Tecken och Symptom hos Barn

Barn är ofta mindre benägna att verbalisera sina känslor och kan istället uttrycka trauma genom beteendeförändringar och regressiva beteenden. Deras förståelse för vad som hänt kan vara begränsad, och deras reaktioner kan vara mer tydliga genom lek och handlingar.

Känslomässiga och Beteendemässiga Symptom:

• Överdriven rädsla eller ångest: Barn kan uppvisa överdriven rädsla för saker eller situationer som tidigare inte störde dem.
• Regressiva beteenden: Återgång till tidigare utvecklingsstadier, som att börja sova i föräldrarnas säng eller sängvätning.
• Svårigheter med att leka eller delta i sociala aktiviteter: Barn kan ha svårt att leka med andra barn eller delta i aktiviteter de tidigare tyckte om.
• Vredesutbrott eller aggression: Barn kan reagera med ilska eller aggression mot andra barn eller vuxna.
• Upprepande beteenden eller spel: Barn kan återupprepa traumatiska händelser genom lek eller berättelser.

Fysiska Symptom:

• Klaga på fysiska smärtor utan medicinskt förklarade orsaker: Huvudvärk, magont eller andra smärtor kan vara tecken på psykiskt lidande.
• Störd sömn: Barn kan ha mardrömmar, svårt att somna eller vara oroliga under natten.

Kognitiva Symptom:

• Svårigheter med koncentration och minne: Barn kan ha svårt att fokusera i skolan eller komma ihåg instruktioner.

Tecken och Symptom hos Vuxna

Vuxna kan ha en mer komplex förståelse för sina känslor, samtidigt också ha en tendens att internalisera sitt lidande. De kan uppvisa mer subtila tecken som ångest och depression, samt undvikande beteenden som påverkar deras sociala och arbetsrelaterade funktioner.

Känslomässiga och beteendemässiga symptom:

• Ångest och panikattacker: Vuxna kan uppleva intensiva känslor av ångest eller plötsliga panikattacker.
• Depression: Symptom som låg självkänsla, hopplöshet och brist på intresse för tidigare nöjen.
• Undvikande beteende: Vuxna kan undvika platser, människor eller situationer som påminner dem om det traumatiska eventet.
• Impulsivitet och riskbeteende: Ökad benägenhet för impulsiva handlingar eller riskfyllda beteenden.

Fysiska symptom:

• Sömnstörningar: Svårt att somna, mardrömmar eller att sova för mycket.
• Kronisk smärta eller hälsoproblem: Fysiska symtom som huvudvärk, ryggsmärta eller magproblem utan tydlig medicinsk orsak.

Kognitiva symptom:

• Svårigheter med minne och koncentration: Problem med att fokusera på arbetsuppgifter eller att minnas viktiga detaljer.
• Känsla av overklighet: Vuxna kan känna sig avskilda från verkligheten eller ha känslor av derealisation.

När ska jag söka hjälp?

Det är viktigt att söka professionell hjälp om du eller någon du känner upplever symptom på trauma eller försummelse som påverkar deras vardagsliv eller välbefinnande. Här är några tecken på när det är lämpligt att söka hjälp:

• Symptomen är långvariga: Om symtomen kvarstår i flera veckor eller månader och inte verkar förbättras av sig själva.
• Symptomen påverkar vardagen: Om symptomen stör vardagliga aktiviteter, arbetsfunktioner eller relationer.
• Svårigheter att hantera känslor: Om du upplever intensiv ångest, depression eller ilska som känns överväldigande eller okontrollerbar.
• Fysiska hälsoproblem: Om du har fysiska symptom som inte kan förklaras medicinskt men som kvarstår eller blir värre.

Långsiktiga strategier för livet efter trauma och försummelse

1. Träna upp motståndskraften i ditt nervsystem. Ett motståndskraftigt nervsystem klarar av svängningar och omställningar. Detta är avgörande för att stärka den psykiska och fysiska hälsan. Nervsystemsreglering är att medvetet välja aktiviteter som stöttar kroppens medfödda självregleringsförmåga. Detta kan inkludera att skapa hälsosamma rutiner för sömn, kost och motion. Att engagera sig i aktiviteter som ger glädje och avslappning, såsom att läsa, måla eller promenera i naturen, kan också ha en positiv inverkan.
2. Medveten närvaro: Mindfulness, eller medveten närvaro, innebär att vara medveten om nuet utan att döma. Tekniker som meditation, djupandning och yoga kan hjälpa till att hantera stress och öka känslan av inre lugn. Genom att öva mindfulness kan man lära sig att observera sina tankar och känslor utan att bli överväldigad av dem.
3. Bygga ett stödnätverk: Ett starkt socialt nätverk är en viktig del av återhämtningen. Att omge sig med stödjande vänner och familjemedlemmar kan ge en känsla av tillhörighet och trygghet. Att delta i stödgrupper eller terapigrupper kan också vara till stor hjälp, då det möjliggör att dela erfarenheter och få stöd från andra som har liknande upplevelser.
4. Sätta upp mål och fira framsteg: Att sätta upp realistiska mål och fira små framsteg är viktigt för att hålla motivationen uppe. Det kan vara allt från att lära sig nya färdigheter till att upprätthålla hälsosamma rutiner. Varje litet steg mot förbättring är en framgång att vara stolt över.
5. Söka professionell hjälp: Terapi och rådgivning kan vara avgörande för att bearbeta trauma och lära sig hantera känslor på ett konstruktivt sätt. Kognitiv beteendeterapi (KBT), traumafokuserad terapi och andra specialiserade behandlingsmetoder kan ge verktyg och strategier för att hantera svåra känslor och återuppbygga livet.

Rekommenderade behandlingsalternativ

1. Psykoterapi: Kognitiv beteendeterapi (KBT), traumafokuserad terapi och EMDR (Eye Movement Desensitization and Reprocessing) är vanliga terapiformer för att bearbeta trauma.
2. Stödgrupper: Gruppterapi eller stödgrupper kan ge möjlighet att dela erfarenheter med andra som har gått igenom liknande trauman.
3. Medicinering: För vissa personer kan mediciner som antidepressiva eller ångestdämpande läkemedel vara en del av behandlingen.
4. Krisintervention: För akuta situationer kan krisintervention och akut psykiatrisk vård vara nödvändigt.

Att söka hjälp är ett viktigt steg mot återhämtning och kan ge stöd och verktyg för att hantera de komplexa effekterna av trauma och försummelse. En trygg och stödjande miljö är avgörande för effektiv återhämtning från trauma och försummelse. En sådan miljö erbjuder både emotionellt stöd och praktisk hjälp, vilket kan hjälpa individen att bearbeta sina upplevelser och återfå kontrollen över sitt liv.

Familj och vänner spelar en central roll genom att erbjuda förståelse, kärlek och stabilitet, vilket kan lindra känslor av isolering och hjälpa till att bygga upp självkänslan. Samhällsresurser som stödgrupper, terapeutiska program och samhällsorganisationer bidrar med professionell hjälp och struktur, vilket förstärker den individuella behandlingen och ger en känsla av gemenskap och tillhörighet. Tillsammans skapar dessa stödjande nätverk en grund för läkning och återuppbyggnad, och underlättar en mer hållbar och varaktig återhämtning.

Avslutningsvis: Återhämtning är Möjlig

Trots de djupa effekterna av trauma och försummelse är återhämtning absolut möjlig. Många har visat att det är möjligt att övervinna dessa svårigheter och leva ett rikt och meningsfullt liv. Att erkänna och arbeta genom sina trauman är en utmanande men givande process. Med rätt stöd och verktyg är det möjligt att skapa ett liv som är fullt av glädje, mening och framgång.

Referenser och Källor

Artikel 2: Trauma och försummelse: Skillnaden på försummelse och övergivenhet
3: Trauma och försummelse: Exekutiv funktion och självreglering
4: Trauma och försummelse: Känslomässig förståelse och kroppsnärvaro
5: Trauma och försummelse: Utmaningar med ögonkontakt och social interaktion
6: Trauma och försummelse: Strategier för att främja trygghet och närvaro

1. Om Trauma hos American Psychological Association (APA).
2. Posttraumatiskt stressyndrom, PTSD 1177.se
3. Kroppen håller räkningen: hjärna, sinne och kropp vid läkning efter psykiskt trauma, av Bessel Van Der Kolk
4. Nervsystemsreglering: Kroppens nyckel till motståndskraft – Veronica Löwenbok (2024).
5. Brain activation in PTSD in response to trauma-related stimuli – Liberzon et al. (1999) doi: 10.1016/s0006-3223(98)00246-7.
6. Underlying Hippocampal Mechanism of Posttraumatic Stress Disorder Treatment Outcome: Evidence From Two Clinical Trials – Zilcha-Mano et al. (2023). doi.org/10.1016/j.bpsgos.2023.01.005
7. Utredning, handläggning och behandling av PTSD och CPTSD. Traumafokuserad psykoterapi – förstahandsval vid behandling. Mijaljica et al. (2024). Läkartidningen.

Spara som favorit