Avsnitt 30 bjuder på en efterlängtad återkomst, och med det en nystart av podden.
I dagens avsnitt kommer jag att prata om vad förkroppsligad psykologi är. Hur kropp, sinne, känslor och tankar hänger ihop och hur stress och trauma påverkar din fysiska och psykiska hälsa. Du får också två övningar för att börja träna upp att förstå kroppens signaler, vilket är ett av de viktigaste verktyg för att börja reglera ditt nervsystem.
Du kan lyssna på avsnittet på Spotify, Apple podcast eller där du lyssnar på poddar
Du kan också lyssna och se avsnittet på Youtube – där delar jag också kortare klipp från avsnittet.
Psykologi är vetenskapen om själslivet
Psykologi definieras som vetenskapen om själslivet.
för detta ges som exempel: beteenden, känslor och tänkande vilket både omfattar medvetna/viljestyrda och autonoma hjärnfunktioner.
Det började alltså som läran om själen, och var strakt influerat av filosofi
men på slutet av 1800-talet / början på 1900-talet riktades det om och skulle kvantifieras. Vi fick intelligenstest, och experimentell psykologi som försökte anpassa psykologi – läran om själen – in i den naturvetenskapliga mallen. Alltså strikta dikotomt likriktade regler.
Det i kombination med Descartes body mind-dualism skapade den länge allmänt accepterade sanningen att kropp och hjärna var skilda åt.
Och det här är det första vi behöver uppdatera om vi vill få en verklig djupgående förståelse för hur vi fungerar, och få tillgång till vår inneboende förmåga att påverka vår fysiska, emotionella och mentala hälsa.
Descartes body mind-dualism
Så René Descartes teori om body mind-dualism etablerades på 1600-talet, men han var på inget sätt först med de här tankarna. Redan Platon presenterade idéer om att våra olika delar var skilda åt. Och att vår rationella sida kunde styra och trycka undan känslor som var ologiska och outvecklade
Descartes body mind-dualism teori innebar en uppdelning mellan kropp och själ (eller kropp och sinne). Descartes menade att kroppen var en fysisk, materiell enhet.
Ett mekaniskt system som fungerar enligt fysikaliska lagar. Den är fysiskt påtaglig och kan observeras och mätas.
Medan sinnet eller själen var immateriell, inte beroende av kroppen.
Sinnet var sätet för tänkande, medvetande och självkännedom.
och att det fungerade separat från kroppen.
Förkroppsligad psykologi
Men tänkandet är ju nervimpulser som skickas i högst materiella vävnader, och bygger upp aktionspotential genom att reglera kalium och natriumnivåerna i cellmembranet.
Det är alltså en synnerligen kroppsligs process
Descartes’ dualistiska synsätt har haft en djupgående och långvarig inverkan på hur vi inom västerländsk filosofi och vetenskap ser på relationen mellan kropp och sinne.
Detta tänkesätt har bidragit till en uppdelning där tänkande och förnuft associeras med sinnet och anses mer rationellt och överordnat. Känslor och kroppsliga processer associeras med kroppen och betraktas som sekundära eller mindre viktiga. Det har också lett till en kulturell och vetenskaplig tendens att skilja mentala tillstånd från kroppsliga tillstånd.
Inom traditionell psykologi har detta lett till att psykologin fokuserat på kognitiva funktioner (tänkande, logik, perception) och emotionella tillstånd som separata från fysiologiska eller kroppsliga processer. Tidiga former av psykoterapi, såsom psykoanalys, var fokuserade på mentala processer och hur vi bearbetar tankar och känslor på ett omedvetet plan. Kopplingen till kroppen och dess reaktioner fick mindre uppmärksamhet.
Inom medicin och vård har kropp och psyke ofta behandlats som åtskilda enheter. Psykiska sjukdomar hanteras ofta skilt från kroppsliga besvär, och behandlingarna har traditionellt sett varit fokuserade på antingen det ena eller det andra. Fysisk hälsa och mental hälsa har i många sammanhang varit separerade, både i skolan och arbetslivet, vilket ledde till att kroppens betydelse för kognitiva och emotionella processer inte har uppmärksammats tillräckligt.
Somatiska markörer och interoception
Det här lärs fortfarande ut på en del utbildningar idag, men i modern psykologi och neurovetenskap har det blivit alltmer tydligt att kropp och sinne är intimt sammanlänkade, snarare än separata. Forskning inom områden som interoception, neuroplasticitet och kroppsbaserade terapier har visat att kroppsliga processer direkt påverkar våra tankar och känslor, och vice versa.
Om du vill nörda vidare så föreslår jag att du läser mer om Damasios arbete om somatiska markörer, och Craigs forskning om interoception.
Det går inte att skilja på kropp och hjärna!
Känslor, tankar och kroppsreaktioner sker inte oberoende av varandra. Vårt nervsystem – där hjärnan är samordnare, utförare och delegater – påverkar våra fysiologiska tillstånd vilka i sin tur påverkar hur vi tänker och känner.
Uppdelningen kropp ELLER hjärna är felaktig! En mer korrekt och hjälpsam benämning är medvetet och omedvetet/autonomt
Och jag hör hur fler av er protesterar – ”Trauma lagras i kroppen! jag har gått i kroppsbaserad terapi hjälp som inte pratterapi kunde göra”
och JA! Kroppen avgörande för vår mentala och psykologiska hälsa!
Men den agerar inte i ett vakuum skilt från hjärnan
Det jag ser hos de allra flesta som pratar om att ”trauma lagras i kroppen” är segementerad, bristfällig, förenklad och dualistisk information. De pratar om nervsystemet som att det är skiljt från hjärnan – men hjärnan är ju den största och viktigaste delen av vårt nervsystem
ALLT som sker i vårt nervsystem kommer från eller är i samverkan med hjärnan.
MEN!! Det är skillnad på de delar som står för vårt medvetna tänkande
Och de omedvetna och automatiska delarna som sköter processer utan att vi kan påverka eller styra med vår vilja – och det är DÄR nästan allt vi gör processeras
Och det är här den största krocken uppstår; När jag säger att det är hjärnan som styr/reglerar/tar beslut feltolkar många det som att jag menar att det är ditt viljestyrka tänkande medvetna som hittar på och därför får du skylla dig själv
Absolut inte!
Det är i hjärnan det sker, och det sker till den allra största delen utan att du ens vet om det
Kroppen är vägen in vid trauma
Och jag vill klargöra; Kroppen är OVÄRDERLIG när det kommer till att bearbeta trauma, reglera stress, bryta mönster och mycket mer.
Jag bedriver integrativ psykosomatisk terapi, använder tekniker från traumaanpassad yoga, arbetar i ett forskningsprojekt på Somatic Experiencing – jag ifrågasätter inte kroppsbaserade metoder. De är fantastiska!
Och när det kommer till trauma och stress måste kroppandet komma före tänkandet i många fall, för att stressresponsen är så kraftfullt aktiverad och det enda sättet att nedregla den är genom att kroppa. Och att kroppa är alltså att känna, skaka, röra sig, massera uppleva – att använda kroppen som ingång för upplevandet istället för det medvetna tänkandet
Så skaka på!
Tryck
Putta
Yoga
Skrik
Dansa
Kallbada
Allt det här är reglerande och oerhört välgörande.
Allt det här är också exempel på när kropp, känsla och tanke får arbeta och verka i samspel
’Bara kropp’ eller ’Bara tänkande’ är förenklingar
För till skillnad från vad Platon och Descartes och den stora drösen europeiska medelklassherrarna präntade in så vet vi idag att dessa system inte går att skilja åt
Och att det är samspel i dem som behövs för att stötta vår mentala och fysiska hälsa
När vi skakar, dansar, yogar, går i kroppsbaserad terapi som ex. SE ger vi alla våra system förutsättningar att vara helt synkade.
Vi är alltså närvarande i kropp, känsla och tanke och i situationen,
Vi får en fler-systemuppfattning att vi kan påverka och agera,
Detta sker genom medveten närvaro i tankar, känslor och kropp.
Det är inte något som sker enbart i kroppen via primalskri/kallbad/skaka/trycka/slå – dessa handlingar är nervimpulser som kommer från hjärnan och ageras ut av kroppen
Det agerandet uppfattas i sin tur av hjärnan. Vilket gör att hjärnan – de medvetna och omedvetna delarna av hjärnan – anser händelsen som bearbetad och därför skapas det inga implicita minnen som triggar smärta eller andra obehagliga sensationer eller immunförsvarsrubbande processer i kroppen.
När vi säger att trauma lagras i kroppen formas och stärks uppfattningen att händelsen sker och att hjärnan då tar en kaffepaus och frikopplas från kroppen
Att kroppen sen själv ska ”frigöra” traumat, annars ”lagras” traumats rester som ost i kroppen
Återigen är det lika dualistiskt som att det går att tänka sig fri från ett trauma
– att bearbeta ett trauma är en process som omfattar hela dig!
Och när vi förstår detta DÅ kan den där verkligen och långvariga förändringen påbörjas
Tills nästa avsnitt hittar du mig på instagram och youtube – sök på Vevve Löwenbok
Jag ser fram emot att fortsätta denna resa tillsammans
Tack för att du har lyssnat,
/Vevve
Källor för detta avsnitt:
Barrett, L. F., & Simmons, W. K. (2015). Interoceptive predictions in the brain. Nature reviews. Neuroscience, 16(7), 419–429. https://doi.org/10.1038/nrn3950
Craig A. D. (2002). How do you feel? Interoception: the sense of the physiological condition of the body. Nature reviews. Neuroscience, 3(8), 655–666. https://doi.org/10.1038/nrn894
Damasio A. R. (1996). The somatic marker hypothesis and the possible functions of the prefrontal cortex. Philosophical transactions of the Royal Society of London. Series B, Biological sciences, 351(1346), 1413–1420. https://doi.org/10.1098/rstb.1996.0125
Harricharan, S., McKinnon, M. C., & Lanius, R. A. (2021). How Processing of Sensory Information From the Internal and External Worlds Shape the Perception and Engagement With the World in the Aftermath of Trauma: Implications for PTSD. Frontiers in Neuroscience, 15, 625490. https://doi.org/10.3389/fnins.2021.625490
Thibaut F. (2018). The mind-body Cartesian dualism and psychiatry. Dialogues in clinical neuroscience, 20(1), 3. https://doi.org/10.31887/DCNS.2018.20.1/fthibaut
Schmalzl, L., Crane-Godreau, M. A., & Payne, P. (2014). Movement-based embodied contemplative practices: Definitions and paradigms. Frontiers in Human Neuroscience, 8. https://doi.org/10.3389/fnhum.2014.00205
Inga kommentarer