Sökandet efter mänsklig kontakt och närhet är inkodat i oss.
Den längtan är lika naturlig som att andas, och precis lika livsviktig. Något som Susan Pinker pratar om i sitt TED talk, och Katarina Blom i sin bok Tillsammanseffekten.
Det här får oss att leta efter efter mening och sammanhang, vi testar och provar oss fram.
I hopp om att finna något
Kanske likasinnade
Kanske utmaning och förändring
Eller helt enkelt trygghet och acceptans
Vi behöver något som enar oss, det kan vara gemensamma åsikter eller intressen som för oss samman.
Men något behöver vara kärnan, klistret, anledningen till att just vi ser oss som en grupp.
Oavsett om det är yoga, familjeband, grannskap eller politiska åsikter.
Jag har vid några tillfällen trott att jag funnit sammanhang för mig. I ett av de sammanhang var det yoga som förde oss samman.
Min tanke var att yoga var vår gemensamma nämnare, eller organiserande princip, och att omständigheter förändras, åsikter skiljer sig, men vårt intresse för yoga skulle hålla oss samman.
Det jag letade efter, och fortfarande letar efter i sammanhang och relationer är äkta, trygg kontakt.
Och äkta kontakt kan bara finnas när vi tillåter varandra att ha skilda uppfattningar och olika verkligheter.
Att tycka samma om allt och foga sig för att få passa in är inte äkta, är inte sant, är inte hållbart.
Något jag glömde bort var att min uppfattning om vissa sakers självklarhet (exempelvis att tycka olika, ifrågasätta) inte är självklart för andra. Men jag fann också att vi tyckte att vi hade skilda uppfattningar om vad den organiserade principen.
Redan där ser vi olika ingångar och synsätt.
Ju längre jag befann mig där ju mer kände jag att det fanns vissa saker som inte kändes helt rätt för mig. Jag ville lämna det specifika sammanhanget, men inte de människor jag kommit nära, och inte det vi delade om yoga.
Men då det specifika sammanhanget, och inte yogan som stort, var ingången för de flesta och vad som höll just den gruppen samman blev det att vi gled isär.
Det jag letade efter, och fortfarande letar efter i sammanhang och relationer är äkta, trygg kontakt.
Och äkta kontakt kan bara finnas när vi tillåter varandra att ha skilda uppfattningar och olika verkligheter.
Jag delar det för att utan gemensamma nämnare, utan den eller de där organiserande principerna finns det inget att samlas kring.
Det är fullt naturligt och helt okej. Men likväl ledsamt när ett sammanhang, eller de människor, du investerat i och trott var för dig inte längre känns lika hemma.
Men ge inte upp!
Det finns sammanhang, situationer och grupper för dig.
Och du kan själv skapa den känslan och förutsättningarna du vill ha.
Att skapa sammanhang du vill vara i kan innebära att du bygger upp en gemenskap online eller på plats. Du kan starta en organisation eller cirkel, en facebookgrupp eller en kanal, och vara gnistan och organisatören.
Detta är inte för alla, det tar tid, energi och kan vara överväldigande. Likväl som att det kan vara helt rätt och så väldigt belönande.
Att skapa det sammanhanget du vill vara i kan också innebära att du vågar tala och leva din sanning i redan existerande grupper.
Att du vågar efterfråga vad du vill ha och behöver.
Att du påverkar sammanhanget, lyfter frågor, ifrågasätter och är med att forma både de uttalade och outtalade spelreglerna.
Det är inte alltid välkomnat eller efterfrågat, och då kanske det inte är sammanhanget för dig.
Samtidigt kanske inte alla situationer eller grupper behöver 100% som vi vill ha dem.
Vi kan få ut något vi behöver ur en grupp, något annat vi är nyfikna på ur en annan grupp, och något som själen längtar efter i en tredje grupp.
Mina slutord blir:
Du är en fullt levande människa som vill känna gemenskap
Alla sammanhang är inte 100% som vill ha dem och det är fullt rimligt eftersom vi umgås med andra kännande människor
Men om du känner längtan efter något mer, om du upplever att det finns delar av dig som vill bli hållna på ett annat sätt så får du, och borde verkligen våga, ta plats och känna att du hör till, känna att dina åsikter spelar roll
No Comments