Yoga och forskning – vilka påståenden kan vi göra egentligen?

Du kanske har hört eller sett påstående om yogans effekter? Så som att skulderstående balanserar sköldkörteln, att rotationer hjälper till med matsmältningen, eller att stående framåtfällning minskar depression och ångest? När det kommer till yoga, forskning och vetenskapliga kopplingar vilka påståenden kan vi göra egentligen?

Jag förstår önskan att vilja visa för alla hur bra yoga är, och vilka fantastiska effekter den kan ge. Men jag tror personligen att vi gör mer skada än nytta när vi gör fler av de ogrundade påståenden som förekommer inom yogavärlden. Det finns en del studier på yogans effekter, men de är relativt få och stödjer inte majoriteten av de medicinska effekter som yogan påstås ha. Som exempelvis de påstådda effekterna jag listade inledningsvis.

Önskar du en snabb checklista för hur du kan avgöra om informationen är värd att lita på kan du läsa det här inlägget.

För att få lite mer klarhet i ämnet, och ge lite handfasta råd på hur du kan ha en tänka när det kommer till yoga och forskning har jag intervjuat Magnus Ringberg. Fysioterapeut med en examen från Lunds universitet och studerar för sin MSc i idrottsvetenskap vid Linnéuniversitetet. Han är också yogalärare och personlig tränare som reser runt i världen och undervisar i utbildningar, workshops och klasser.

Magnus, varför tror du vi vill använda oss av forskning för att stärka våra påståenden?
Vi har ju alla erfarenheter och åsikter som blir som ett slags glasögon som färgar det vi ser. Som människor har vi en tendens att vilja se det vi vill se, vi väljer information som bekräftar det vi redan tycker. Det kallas confirmation bias (finns ingen egentlig svensk översättning, typ partisk bekräftelsetendens, min anmärkning) och är en av de största utmaningarna med att försöka hålla ett kritiskt förhållningssätt. Vi behöver inse vad en själv har för bias.

När det då kommer till yoga har vi som yogalärare bias för yoga och vill att det ska ge goda fantastiska fördelar, därför kommer vi tendera att vilja se och lyfta källor som bekräftar det. Det är då väldigt svårt att själv se brister, eller negativa konsekvenser, vilket kan påverka hur vi tolkar forskning eller tar in annan information. Det här förstärks av att vi oftast befinner oss i någon typ av åsiktsbubbla eller kunskapssammanhang som innebär att vi tenderar att bara få upp kunskap utifrån det man kan läsa eller har tillgång till att läsa. Tidigare var tidningar en av de största informationskällorna, idag sociala medier som med algoritmer riktar informationen vi får. Det finns absolut fördelar med att vi har tillgång till en stor mängd information, men jag tror att när vi ska sålla i flödet så tenderar vi ibland att sålla utifrån vad vi själva gillar.  

Vilka utmaningar ser du med att hänvisa till forskning i ett påstående när forskningen egentligen inte bevisar det vi påstår att den gör?
Jag tycker att det blir ett problem om man refererar till forskning och använder sig av vissa vetenskapliga begrepp, men sållar bort andra delar. Om man vill använda forskningsargument inom yoga tror jag att det är viktigt att försöka förstå helheten inom forskning. Och där kan vi lyfta tre huvudnycklar som utgör den vetenskapliga processen; systematisk sammanställning, ifrågasättande och transparens.

1. Systematisk sammanställning
   För att vi ska kunna dra slutsatser från forskning finns det systematiska metoder, specifika strukturer, protokoll som används och steg som ska följas. För att något ska vara ”vetenskapligt bevisat” ska de ha studerats enligt de vetenskapliga metoder som finns, alla delar som det omfattar. Här kan det vara frestande att titta på utvalda delar som passar ens argument.
   
   
2. Ifrågasättande, att vara källkritisk och se ämnet från flera håll
   Ett källkritiskt, granskande och ifrågasättande förhållningssätt är grunden inom vetenskapen. Forskning som inte ifrågasätts är inte bra forskning. Att vara kritisk och granskande är vad som driver kunskapen framåt, och jag tror att det är något vi som yogalärare måste träna upp. Här tycker jag det är bra att lära sig fundera på när något är mindre bra eller relevant och tvärtom när kan det vara gynnsamt. Att ifrågasätta information handlar inte om mig som person, det handlar om fakta. Men det kan vara svårt att separera de två när budskapet ligger så nära ens personlighet. Detta tror jag blir extra svårt för många i yogabranschen därför det ligger så nära ens passion och fritidsintresse. Jag tror att vi behöver träna upp att bli bekväma med att kritiskt ifrågasätta det vi tror på, och se till båda delarna av frågan. Om du läser ett yoga-forsknings-påstående behöver du vända på dina argument och bli bekväm med att resonera från flera synpunkter. Även den som eventuellt kan motbevisa det du tror på. Det är en jätteviktig del i rollen som yogalärare, om en ska använda forskning som säljargument behöver en ha granskat sina källor och veta vad det är en delar.
   
   Därför är det också viktigt att dela sina källor när en vill påvisa på ett resultat eller en viss effekt. Här kan jag tipsa om att tydligt skriva ut sina källor eller att bifoga en länk till den studien som man hänvisar till. Då kan dem som vill läsa vidare ha möjlighet.
   
   Att läsa en studie (artikel) är svårt om man inte är tränad på det. Här tänker jag att det kan vara bra att veta att det är svårt, det tar bort lite av tron på att vi ska kunna allt och ha svar på allt. Vi kaninte ha svar på allt, och det är superviktigt att skilja på vad man kan och inte kan, att inte ha övertro på sin förmåga. Det finns en modell som heter Dunning Kruger-effekter, som handlar om just hur vi har en övertro på vår kunskap i ett ämne, och utifrån den platsen gör felaktiga antaganden.
   
   Bildkälla @sportscience.se på instagram
   
   Om man ska använda forskning som ett säljargument tror jag det är bra att ha respekt för att det är komplext. Allt som oftast beror det på. Om man inte själv kan tolka forskningen är det viktigt att be om hjälp eller hänvisa till den som är insatt i ämnet så att vi inte sprider felaktig information. Det kan leda till allvarliga följder som att personer väljer bort medicinering eller vaccinering. Andra risker med att sprida felaktig information kan vara att man omedvetet lägger skuld och än mer självkritik på någon som sökt sig till alternativa behandlingsmetoder eller tillvägagångssätt, och än en gång inte får önskvärt resultat.
   
   
3. Transparens
   Något som är fantastiskt med forskning är att den ska vara transparent. Det betyder att allt man gjort från start till slut i en studie ska redovisas öppet. Både det som gick bra eller mindre bra. I studier med läkemedel är det exempelvis viktigt att redovisa biverkningar. 
   Det finns också ett ansvar inom forskningen att sprida den vilket jag tycker är ett fantastiskt sätt att föra vidare kunskap.
   
   Många som praktiserar yoga har upplevt många välgörande effekter, och jag förstår att man vill dela dem. Men i den stunden när vi går ut i en grupp och säger att den övningen ger ett visst resultat har vi ett ansvar att ha belägg för det vi påstår. Bara för att vi själva upplever en viss effekt på vår egen kropp betyder det inte att alla andra får samma effekt.
   
   Emma Frans skriver I sin bok ”Larmrapporten” att den med sämst och mest ovetenskapliga källor är yogaläraren. Här tänker jag att vi i yogabranschen behöver hjälpas åt att ta mer ansvar och kanske försöka motbevisa Emma Frans. Ett bra tips är att ställa frågan varför. Om vi inte tydligt kan svara på varför knäet ska vara i 90 graders vinkel i en viss position, så tror jag att vi behöver träna oss att förhålla oss till ”varför inte”.

För dem som vill träna upp sitt granskande förhållningsätt, har du några tips på hur en kan tänka när en ser påståenden om yoga och forskning?
Som jag sa tidigare tror jag att frågan varför är central. Sedan tror jag också att det är bra att fråga vem det är som gör påståendet? Har personen i fråga något egenintresse i att säga så, eller göra den kopplingen?
Något annat som har hjälpt mig mycket när jag analysera yogans innehåll är att reflektera kring doseringen och vilken metod:

• Frequency
• Intensity
• Time
• Type of exercise

Om vi säger att en viss position eller övning ska vara bra för ryggen behöver vi fråga oss när är den inte bra för ryggen? För det finns det alltid, och att bortse från det kan vara skadligt.
Finns det individuella avvikelser för hur övningen kan påverka?
I vilken dosering/mängd är övningen bra för ryggen?
Hur snabbt eller långsamt ska övningen utföras?

Och det är något som vi ser problem med när det kommer till vissa medicinska påstående om yogans effekt, att inte uppger i vilken dosering (hur mycket) eller hur länge eller ofta vi ska göra en övning för at få resultat. Och det är till följd av att det faktiskt inte finns vetenskapliga belägg som stödjer att vi exempelvis skulle balansera sköldkörteln i plogen.

• Hur länge ska vi stå i plogen för att balansera sköldkörteln?
• Hur ofta?
• Vilken belastning ger bäst effekt?
• Ökar eller minskar produktionen av sköldkörtelhormon av plogen?

Det som är jättebra när vi reflekterar över innehållet är att det lyfter fram frågor och dessa är ypperliga att ta med sig när vi utbildar oss på yogalärarutbildningar, workshops eller föreläsningar. Allt för att stärka yogans innehåll.  

Lästips för dig som vill lära dig ännu mer:

• Magnus artikel Questioning the Way Breathing is Taught in Yoga
• Yoga och forskning – 5 frågor för att veta om det funkar
• Larm-rapporten av Emma Frans
• Factfulness av Hans Rosling
• FYSS (för fysisk aktivitet i sjukdomsprevention och sjukdomsbehandling)

Poddtips för att träna upp din källkritiskhet:

• Frisk utan flum-podden
• Tyngre-podden
• Yogalärarrummet om Yoga & Forskning

Instagramtips:

• Sara Hoy aka Yoga Prehab
• Jennie Rawlings
• SportScience
• The Winning Edge
• Ben Cormack