Den sanna historien om modern yoga och asanas

Vad som är ”riktigt” och ”inte riktig” yoga kan debatteras i oändlighet. De som ”vet bättre” fördömer den mindre ansedda ”gymyogan” eftersom det bara handlar om stretch, medans den mer anrika äkta yogan är flera tusen år gammal. Att se ner på den fysiska delen av yoga och anse att meditation är den enda sanna yogan är inget nytt. Vivekananda, en av de första swami (vis man) som kom över till staterna var tydlig med att han tyckte det var under honom eftersom han var från ett högt kast och kopplade de fysiska asanas till beteende som man fann hos fakirer och gymnaster i de låga kasten. På samma sätt ser vi idag snobberi mellan de olika grenarna och kommer det något nytt så är det absolut helt fel, oavsett vad det förespråkar.

Sanningen är att mycket av den fysiska yogan som vi känner den idag inte alls är flera tusen år gammal, den är några hundra år gammal och mycket influerad av militär träning, västerländsk gymnastik och indisk brottning. Ordet asana betyder från början sittande position och den traditionella Hathayoga redogör för 32 poser, varav 20 är sittande, 7 är liggande eller bakåtböjningar, 4 armbalanser och en stående. Inget huvudstående, eller handstående, ingen spagat inte ens en nedåtgående hund.

Mark Singleton en amerikansk läkare och ashtangayogi har forskat i yogans historia och även skrivit boken Yoga Body – the origins of moderns posture practice. En bok som omkullkastade många myter om vad traditionell yoga är och kommer ifrån. Enligt Marks fynd är yogan som vi får lära oss idag att vara en del av den tusenåriga tradition, egentligen är till följd av att indierna i början på 1900-talet ville förbereda sig för strid mot engelsmännen. För att stärka sig fysiskt och bygga upp motståndsrörelsen mot britterna som intagit Indien tog de delar från militärträning, brottning och skandinavisk gymnastik som de maskerade under begreppet yoga (för att ingen skulle veta det verkliga syftet) och gjorde sig redo för kamp.
När sedan T. Krishnamacharya, ett tungt namn inom yoga, kom att bygga sin grund var det från samma ställe han hämtade inspiration. Krishnamacharya var lärare till B.K.S. Iyengar – Iyengaryoga – och K. Pattabhi Jois – Ashtanga yoga. Den stilen av yoga som han lärde ut var resultatet av sitt experimenterande med traditionell hatha, gymnastik och brottning. Hans utgångsposition var att vara innovativ och han jobbade mest med att lära ut yoga till unga pojkar och män. Det som vi idag känner som Ashtangayoga var från början en mall för hur en lärare kunde lägga upp en bra klass, inte tänkt som någon oföränderligt.

Det finns ingen exakt redogörelse av den tusenåriga historia som yoga ursprungligen bygger på. En del hänvisar till texter som inte finns och andra håller krampaktigt kvar vid något som någon snubbe sa för evigheter sedan, som att det skule vara helt relevant idag. Sanningen är den att yoga växer, förändras, modiferiar och yoga som vi i väst känner den idag är inte vad den var för flera tusen år sedan.
Med det sagt tycker jag inte att vi ska förvanska den fantastiska tradition som är yoga, med alla myter, och visdomar som den bär på. Vi behöver bara lära oss att tänka själva, ifrågasätta och sluta döma. Framförallt tycker jag att det är svårt att idag, flera hundra år efter något skett påstå mig veta vad intentionen var, är inte det lite förmätet? Varför kan vi inte bara dra lärdom av det som har varit men bygga det i själva behöver? Ge cred där cred ska ges men också våga experimentera, känna efter, anpassa, utvecklas. Se din yoga som en egen gren på yogaträdet, det innebär inte att du sviker traditionen, mer att du hedrar den och blir en del av det stora trädet med många rötter och grenar. Din stil är en naturlig del av utveckligen.

Fler länkar för dig som vill läsare vidare:

• Modern Yoga Research om Mark Singleton
• Yoga Journal om Krishnamacharya
• Yogas greater truth
• Elephant Journal om asanas tidiga historia
• Prescribing Yoga om Yoga Body