Kan ett gammalt trauma påverka hur jag reagerar idag?

Spara som favorit

Att kroppen håller räkningen, eller att trauma stannar i kroppen, betyder att vi har fysiska, emotionella och psykologiska beteenden idag som är till följd av något som har hänt oss förut. Ett trauma som hände för flera år sedan kan alltså påverka hur du reagerar och mår idag.

Jag fick en fråga på min ”Vad är ett trauma”-post Instagram om traumatiska händelser kan påverka en långsiktigt i andra delar av livet. Och om trauma kan göra att man lättare hamnar i fight-, flight-, freezereaktioner trots att händelserna i sig inte har med trauma att göra.
Pesonen undrade också hur man kommer ur de reaktionerna och bearbetar traumat.

Rubrikerna för denna artikel:

1. Inget ett sätt att bearbeta trauma
2. Vad är ett trauma?
3. Samma händelse – olika reaktioner
4. Trauma som stannar kvar i kroppen
5. Så kan du bryta det negativa mönstret
6. Källor och fler lästips

Inget ett rätt sätt att bearbeta trauma

Innan vi går vidare vill jag vara tydlig med att det inte finns någon standardlösning för alla när det kommer till att möta och hantera trauma. Varje individ måste få en anpassad behandling. I den här artikeln kommer jag att lyfta de grunder som forskningen visar att man kan utgå ifrån.
Om du lider av ett trauma uppmanar jag dig att söka vård som utgår ifrån dig och dina behov.

Vad är ett trauma?

När en traumatisk händelse sker reagerar din kropp fysiologiskt och psykologiskt för att på det bästa sättet skydda dig. En traumatisk händelse är något som överväldigar din förmåga att hantera det som sker. Det kan vara en fysisk skada, eller en psykologisk eller emotionellt otrygg situation.

En traumatiskt händelse behöver inte leda till att du får ett kvarvarande trauma. Din hanteringsförmåga och dagsform, det emotionella och psykologiska stödet du har omkring dig och flera andra faktorer bidrar till hur du bearbetar det som har hänt. Samma händelse kan lämna en person traumatiserad, medan en annan bearbetar det som skett ganska snabbt och lämnas opåverkad.

En traumatisk händelse är alltså det som sker, och trauma är det som stannar i kroppen. (1)

Läs mer om olika traumabegrepp i mitt traumalexikon. (2)

Samma händelse – olika reaktioner

Kroppen har olika sätt att reagera i stunden på en traumatisk händelse. Likväl som olika sätt att regera efter. Personen som frågade berättade att hon blev rånad under pistolhot, vilket ledde till att hon drabbades av PTSD och blev sjukskriven. Hon kan fortfarande idag känna att vissa reaktioner utgår ifrån den händelsen och inte ifrån vad som faktiskt händer just i stunden.
Det här innebär inte att hon är trasig. De här reaktionerna är att kroppen har reagerat precis som den är tänkt för att skydda sig själv.

Jag blev rånad som 18-åring. Jag kommer inte ihåg en enda detalj och har fått allt återberättat till mig. Att jag inte minns något beror till stor del på att jag var grovt berusad när det skedde. Det beror förmodligen också till viss del på att jag dissocierade när det skedde. Min hjärna kunde inte hantera att bli hotad, iväg-körd ut på vischan och rånad i ett främmande land. Detta hände mig och två killkompisar, de nyktrade till när taxichauffören hotade oss och krävde våra pengar. Jag försvann mental vägen någon annanstans. Hade jag inte försökt fly därifrån, ramlat och slagit ut mina framtänder, och sedan fått allt återberättat hade jag inte haft något aning om att jag blivit rånad.

Hypervaksamhet för att undvika att du utsätts för det igen

Multisensorisk bearbetning bidrar till hjärnans förmåga att reglera fysiologisk aktivering, känslor och beteende när vi möter på stressorer. Trauma skapar en dysfunktion av bearbetning av den sensoriska informationen. Detta påverkar kroppens självregleringförmåga gällande både fysiologisk aktivering, affekt och högre kognition.

Kearney och Lanius formulerar det så som: ”En förändrad neural försvarskrets som leder till ihållande sensorisk och känslomässig överväldigande som svar på stimuli är uppenbar vid traumarelaterade störningar”. Det vill säga att det skapar en hypervaksamhet som gör att personen lättare upptäcker hot, vilket är syftet för en hjärna som varit med om trauma och vill undvika det igen. (3)

Dissociation, för att kunna fortsätta fungera

Syftet med dissociation är att hjärnan stänger av och förtränger en överväldigande händelse så att personen inte ska minnas det som skett. Detta för att undvika att trauma stannar i kroppen, samt för att undvika att livet formas utifrån den händelsen. Istället förtränger hjärnan händelsen så att personen ska kunna fortsätta som vanligt. Detta är alltså en viktig funktion, inte något som är trasigt eller har gått fel.

Långsiktigt och obearbetat kan dissociationen dock leda till att personen kopplar ihop känslor, tankar, minnen och kroppsliga förnimmelser med obehag. Detta försvårar eller hindrar en från att möta och bearbeta trauma. (4)

Trauma som stannar kvar i kroppen

Enligt Bessel Van Der Kolk (5) visar forskning att exponering för extrem stress påverkar hjärnans funktion. En stor del av detta är att traumatiserade personer reagerat på multisensorisk information med svar som är irrelevanta, och ofta skadliga, i nuet.

Situationer som påminner om traumatiska upplevelser triggar de delar i hjärnan som sköter alarmreaktiviet och aktiverar olika försvarsreaktioner. Vid trauma minskar också aktiveringen i de delar som reglerar fysiologisk aktivering, förmågan att logiskt tänkande och förmågan att kommunicera erfarenhet i ord. Trauma kan också leda till bristande uppmärksamhet och försämrat minne, därför har en del svårt att vara kvar i nuet.

Trauma kan skapa bias i nervsystemet. Med andra ord får nervsystem en partiskhet mot vissa reaktioner, exempelvis fight, flight, freeze eller fawn. Trauma laddar vissa situationer med emotionella reaktioner, trauma gör det också svårare att tolka och förstå känslor. Då räcker det att personen bara känner vissa emotioner så aktiveras starka fysiologiska responser. (6)

Det här är olika sätt som kroppen håller räkningen. Olika sätt som trauma stannar i kroppen och påverkar hur du reagera idag, fast den traumatiska händelsen är långt borta. Hjärnan och nervsystemet kan inte skilja på minnet av det som hänt, och det som händer nu. Därför skapas och initieras fysiologiska, psykologiska och emotionella responser som inte är situationsanpassade.

Så kan du bryta det negativa mönstret

Jag upprepar; det finns inget ett rätt sätt som ’läker’ trauma. Att enbart prata om ett trauma kan bibehålla en person i ett icke gynnsamt mönster som triggar reaktioner som går via det limbiska systemet och hjärstammen. Samtalsterapi kan ge intellektuell förståelse för vad som skett, men missar att få med kroppen (1). Kroppsbaserade metoder skapar möjligheten att kringå det reaktiva mönstren och undvika triggning av alarmreatkionen. Kroppsbaserade metoder medvetandegör individen om kroppsliga förnimmelser och emotioner, dessa behöver sättas i kontext och göras mening av för att förstås och bidra till en långvarig förändring och integrativ bearbetning av traumat (7).

Inom båda dessa kretsar finns det de som anser att det ”bara behövs kbt”, eller ”bara behövs kroppslig bearbetning”. Den samlade forskningen visar att det är individanpassad behandling, samt kombinationen av top down och bottom up som är bäst. Du måste hitta det som fungerar för dig.

Bottom up-bearbetning vs Top down-bearbetning

Bottom-up innebär att kroppens sensoriska nerver uppfattar stimuli från ett kännande upplevande perspektiv. Informationen går från kroppen upp till hjärnan. Där tolkas det och sätts i kontext.

Top-down arbetar åt andra hållet vilket innebär att hjärnan uppfattar stimuli och tolkar det utifrån tidigare erfarenhet, existerande kunskap och kännedom. Det här gör att vi inte behöver göra nya bedömningar varje gång vi ser något vilket gör vi sparar tid och energi.

Dessa två processer sker relativt parallella med varandra och stöttar varandra (8). 

Bearbeta trauma med kroppen som ingång (bottom up)

Hjärnan tar konstant emot sensorisk information, och gissar hela tiden om vad som ska komma. Det kallas simulering. Varje gång hjärnan simulerar sensorisk input, förbereder den automatiska förändringar i kroppen som har potential att förändra känslan och tolkningen av upplevelsen. Detta bildar koncept. Koncept utgörs av känslor, språk, och sensationer, dessa ger olika ingångar att påverka och förändra upplevelsen och simuleringen. Koncepten är hjärnans huvudsakliga verktyg för göra mening av den sensoriska inputen. (9)

Trauma gör att vi fastnar i gamla simuleringar och medföljande fysiologiska responser. Kroppsbaserade metoder har visats minska de responser i hjärnan som hindrar hjärnans plasticitet att förändra sig. (10)

Exempel på kroppsbaserade metoder som har visats kan hjälpa vid trauma är:

• Traumaanpassad Yoga (11)
• Trauma Sensitive Yoga (12)
• Sensorimotor psychotherapy (13)
• Somatic Experiencing (14)

Bearbeta trauma med huvudet som ingång (top down)

Att gå via huvudet är använda tänkande och kännande för att förändra beteende. Syftet är att ändra negativa bedömningar och uppdatera minnen kopplat till traumat. Likaså kan det innebära stimulusdiskriminerings-träning för de triggers som skapar återupplevelse av traumat. Att släppa ohjälpsamma beteenden, förändra kognitiva processer och sortera minnen skapar en förståelse för vad som hände. Det hjälper även att forma en plan för vad personen ska göra om hen blir triggad. Murray m.fl. skriver om Tio missuppfattningar om traumafokuserad KBT för PTSD. (15)

Med kroppen som ingång, och känslor som språk

Sammanfattningsvis skapas både en fysiologisk och psykologisk påverkan när vi arbetar med kroppen som ingång. Schmalzl och Kerr skriver att människan är rustad att i stunden hantera alla utmaningar vi kan ställas för genom att mobilisera kroppen, aktivera vissa rörelsesekvenser, reglera andningen och kunna skifta uppmärksamheten snabbt (16).

När trauma stannar i kroppen, kan kroppen alltså användas medvetet som ingång för att bryta negativa reaktionsmönster vid trauman. Om tolkningen av de kroppsliga förnimmelserna och negativa känslorna leder till en defensiv kognitiv slutsats baseras responsen på den traumatiska händelsen i det förflutna, inte den faktiska situationen som individen står inför (6). Det leder till bristande integration och bearbetningen av den ursprungliga traumatiska upplevelsen. Ogden m.fl. menar att det finns ett ömsesidigt samspel mellan kognitiv, emotionell och sensomotorisk bearbetning, där alla delarna påverkar varandra. Hög puls kan tolkas som att ”jag är rädd”, ”något är farligt”, ”jag är stressad”, ”jag sprang just i backen” eller ”jag är exalterad” (17).

Förväntan och vårt språk påverkar tolkningen av en upplevelse och kan skapa stress likväl som lugn (18). Genom att nyansera och lära sig skillnad på exempelvis förväntan, nervositet och oro, det kallas att träna upp sin emotionella granularitet (19). Med hjälp av det kan man omvärdera förväntan och tolkningen av fysiologiska responser (18).

Källor

Vad är ett trauma?

1. Harricharan, S., McKinnon, M. C., & Lanius, R. A. (2021). How Processing of Sensory Information From the Internal and External Worlds Shape the Perception and Engagement With the World in the Aftermath of Trauma: Implications for PTSD. Frontiers in Neuroscience, 15, 625490. https://doi.org/10.3389/fnins.2021.625490

2. Traumalexikon

Samma händelse – olika reaktioner

3. Kearney, B. E., & Lanius, R. A. (2022). The brain-body disconnect: A somatic sensory basis for trauma-related disorders. Frontiers in Neuroscience, 16, 1015749. https://doi.org/10.3389/fnins.2022.1015749 

4. Vad är dissociation och hur kan jag få hjälp med det? 1177.se

Trauma som stannar kvar i kroppen

5. Vad Der Kolk, B. (2006). Clinical Implications of Neuroscience Research in PTSD. Annals of the New York Academy of Sciences. 1071(1):277-93. https://doi.org/10.1196/annals.1364.022

6. Langmuir, J. I., Kirsh, S. G., & Classen, C. C. (2012). A pilot study of body-oriented group psychotherapy: Adapting sensorimotor psychotherapy for the group treatment of trauma. Psychological Trauma: Theory, Research, Practice, and Policy, 4(2), 214–220. https://doi.org/10.1037/a0025588

Så kan du bryta det negativa mönstret

7. Larsen, S. E., & Berenbaum, H. (2015). Are Specific Emotion Regulation Strategies Differentially Associated with Posttraumatic Growth Versus Stress? Journal of Aggression, Maltreatment & Trauma, 24(7), 794–808. https://doi.org/10.1080/10926771.2015.1062451 

8. Ochsner, K. N., Ray, R. R., Hughes, B., McRae, K., Cooper, J. C., Weber, J., Gabrieli, J. D. E., & Gross, J. J. (2009). Bottom-Up and Top-Down Processes in Emotion Generation: Common and Distinct Neural Mechanisms. Psychological Science, 20(11), 1322–1331. https://doi.org/10.1111/j.1467-9280.2009.02459.x 

9. Lebois, L. A. M., Wilson-Mendenhall, C. D., Simmons, W. K., Barrett, L. F., & Barsalou, L. W. (2020). Learning situated emotions. Neuropsychologia, 145, 106637. https://doi.org/10.1016/j.neuropsychologia.2018.01.008 

10. Gotink, R. A., Vernooij, M. W., Ikram, M. A., Niessen, W. J., Krestin, G. P., Hofman, A., Tiemeier, H., & Hunink, M. G. M. (2018). Meditation and yoga practice are associated with smaller right amygdala volume: The Rotterdam study. Brain Imaging and Behavior, 12(6), 1631–1639. https://doi.org/10.1007/s11682-018-9826-z 

11. Kerekes, N., Fielding, C., & Apelqvist, S. (2017). Yoga in Correctional Settings: A Randomized Controlled Study. Frontiers in Psychiatry, 8, 204. https://doi.org/10.3389/fpsyt.2017.00204 

12. Kelly, U., Haywood, T., Segell, E., & Higgins, M. (2021). Trauma-Sensitive Yoga for Post-Traumatic Stress Disorder in Women Veterans who Experienced Military Sexual Trauma: Interim Results from a Randomized Controlled Trial. The Journal of Alternative and Complementary Medicine, 27(S1), S-45-25 (29) S-59. https://doi.org/10.1089/acm.2020.0417 

13. Classen, C. C., Hughes, L., Clark, C., Mohammed, B. H., Woods, P., & Beckett, B. (2021). A Pilot RCT of A Body-Oriented Group Therapy For Complex Trauma Survivors: An Adaptation of Sensorimotor Psychotherapy. Journal of Trauma & Dissociation, 22(1), 52–68. https://doi.org/10.1080/15299732.2020.1760173 

14. Brom, D., Stokar, Y., Lawi, C., Nuriel-Porat, V., Ziv, Y., Lerner, K., & Ross, G. (2017). Somatic Experiencing for Posttraumatic Stress Disorder: A Randomized Controlled Outcome Study: Somatic Experiencing for PTSD. Journal of Traumatic Stress, 30(3), 304–312. https://doi.org/10.1002/jts.22189 

15. Murray, H., Grey, N., Warnock-Parkes, E., Kerr, A., Wild, J., Clark, D. M., & Ehlers, A. (2022). Ten misconceptions about trauma-focused CBT for PTSD. The Cognitive Behaviour Therapist, 15, 15. https://doi.org/10.1017/S1754470X22000307

Med kroppen som ingång, och känslor som språk

16. Schmalzl, L., & Kerr, C. E. (2016). Editorial: Neural Mechanisms Underlying Movement-Based Embodied Contemplative Practices. Frontiers in Human Neuroscience, 10. https://doi.org/10.3389/fnhum.2016.00169 

17. Ogden, P., Minton, K., & Pain, C. (2006). Trauma and the body: A sensorimotor approach to psychotherapy. W.W. Norton. 

18. Nasso, S., Vanderhasselt, M.-A., Demeyer, I., & De Raedt, R. (2019). Autonomic regulation in response to stress: The influence of anticipatory emotion regulation strategies and trait rumination. Emotion, 19(3), 443–454. https://doi.org/10.1037/emo0000448 

19. Barrett, L. F. (2017). How emotions are made: The secret life of the brain. Houghton Mifflin Harcourt. 

Fler lästips

Kroppen håller räkningen: hjärna, sinne och kropp vid läkning efter psykiskt trauma

Så kan obalans i nervsystemet uttrycka sig

Så kan yoga hjälpa som stöd vid trauma

Spara som favorit