Transcendental Meditation TM som stöd vid PTSD

Spara som favorit

I artikeln Yoga vid trauma – vad funkar och vilket ansvar har vi som yogalärare? lyfter jag det som i min mening är problematiken med att tillskriva trauma esoteriska orsaker och lösningar. För att hålla den texten läsbar och samtidigt ge alla möjlighet att säga allt de de ville, lyfte jag ut Görans efterföljande mail. Samt kortade ner Josefin och Stefans svar för att göra egna inlägg. Här kan du läsa Stefans svar i sin helhet.

Visar forskningen att TM har goda effekter på PTSD?

Stefan tipsar om TM och hänvisar till en specifik studie. Barnes et al., (2016), Impact of Transcendental Meditation on Psychotropic Medication Use Among Active Duty Military Service Members With Anxiety and PTSD, Military Medicine, Vol. 181, pp. 56-63.

Här är länk till den studien och forskarnas slutsats är:
”Personal med PTSD eller ADNOS som utöver att få traditionella terapier även regelbundet praktiserar TM, kan uppleva minskad medicinberoende och lättnad i psykologiska symtom jämfört med de som fick samma behandlingar utan TM” (min översättning)

Jag anser att det inte går att dra säkra slutsatser om resultaten och skillnaderna mellan grupperna. Forskarna avslutar själva med att säga att det krävs en RCT (Randomiserad Kontrollstudie, vilket är en typ av utformning för en studie som anses ge högt trovärdighet) för att faktiskt se om TM kan anses ge god effekt vid PTSD.

Jag kontaktade Stefan Lagrosen för att dela några av de faktorer som jag anser minskar styrkan i deras resultat för att få hans tankar om studien. Ni ser mina funderingar i kursiv punktform och Stefans svar i neutral text.

Stefans svar: Spännande att du skriver om det här viktiga ämnet. Och roligt att du har satt dig in i artikeln, det är inte många som orkar sätta sig in i vetenskapliga tidskriftsartiklar. Jag svarar med några tankar under dina punkter nedan.

• Mina frågor till Stefan: Jag kan ha missförstått eller feltolkat och vill gärna höra dina tankar om studien, och om TMs effektivitet.

Det är ju så att det knappast finns någon studie om någonting som fullständigt bevisar någonting utan de kan ge olika starka indikationer på att det förhåller sig på ett eller annat sätt. Alla studier har sina begränsningar och i seriösa tidskrifter förväntas författarna redovisa och diskutera de begränsningar som finns i deras studie. Det är det som författarna har gjort i det här fallet också.

• Gruppen som praktiserade TM hade bättre resultat de första tre månaderna, efter det var det knappt märkbara skillnader (inte statistiskt signifikanta) mellan grupperna.

Jag håller inte alls med om att skillnaderna är knappt märkbara. Efter sex månader rör det sig t ex om en skillnad mellan 13,5% för TM-gruppen och 21,6% för kontrollgruppen när det gäller introduktion av ny medicinering. Det är i själva verket en oerhört stor skillnad och nya läkemedel anses t ex ofta vara mycket framgångsrika med mindre skillnader än så. Däremot är det sant att de inte är statistiskt signifikanta och det är naturligtvis en begränsning. Orsaken är att i chi-två tester som man har använt här krävs det ofta stora populationer för att resultaten ska bli statistiskt signifikanta.

• Andra studiers resultat visar på att medicinering och terapi i kombination fungerar som en mer effektiv behandling än någon av behandlingsstrategierna i den här studien.

Den meningen och den studien som den hänvisar till avser inte behandlingsstrategierna i den här studien och således handlar den inte om TM. Vad de vill säga är att den refererade studien visar att medicinering och terapi fungerar bättre i kombination än antingen medicinering eller terapi var för sig.

• Studien är gjord på en för liten grupp (small sample size) för att kunna dras slutsatser från.

Det hade definitivt varit önskvärt med ett större urval för att därmed kunna få statistisk signifikans. Dock görs den här typen av studier ofta på lika stora eller ännu mindre urval då man alltid har ekonomiska och praktiska begränsningar och det kan vara svårt att hitta personer att studera som uppfyller de förutsättningar som man har och som kan matchas mot en korrekt kontrollgrupp. Jag tycker absolut att man kan dra slutsatser men vara medveten om de begränsningar som finns.

• Studiens utformning är en ”retrospective chart review” vilket innebär att deltagarna har svarat på frågor i efterhand.

Retrospective chart review innebär inte att deltagarna har svarat på frågor utan att forskarna har utgått från de data som finns i deras journaler eller motsvarande. Nackdelen med det är att forskarna inte kan ”experimentera” med olika behandlingar utan de får göra sina beräkningar på baserat på de behandlingar som har gjorts. Men det är vanligt att man gör så.

• På grund av studiens utformning har det inte gått att kontrollera deltagarnas medicinintag eller andra faktorer som eventuellt kan ha påverkat resultatet (confounding variables).

Den data som forskarna har avser vilken medicinering som utskrivits till deltagarna. Sedan vet man ju inte säkert i vilken grad de faktiskt tar medicineringen. Men det gäller ju både grupperna.

• Den terapi som båda grupper fick (fysioterapi och psykoterapi) administrerades inte inom en identisk tidsram till båda grupperna. Kontrollgruppen deltog i psykoterapi under en tidigare tidsram än TM-gruppen och externa faktorer som påverkar kontrollerna kan ha förändrats, exempelvis mentalvårdsleverantörers behandlingsstilar, organisationspolicy, militärkultur och krigsrelaterade händelser.

Kontrollgruppen rekryterades över en längre tidsperiod för att finna matchande kontroller. Det kan möjligen ha en viss påverkan men den kan ju gå åt båda hållen och det finns nog ingen uppenbar anledning att tro att detta skulle ha påverkat särskilt mycket.

• Data som saknas på grund av bristande tillgång till dokumentation, samt avsaknaden av ett konsekvent verktyg för svårighetsgrad begränsar också fynden av de psykologiska symtomen.

Detta gäller enbart de psykologiska symptomen och är naturligtvis ett problem men det är något som ofta uppstår när man gör studier på människor över tid. Det finns (eller fanns) tydligen inget instrument som specifikt mäter svårighetsgrad av PTSD men de har använt andra väl testade psykologiska mätinstrument.

• Utifrån det anser jag att det inte går att dra säkra slutsatser om resultaten och skillnaderna mellan grupperna.

Liksom alla studier så har också denna sina begränsningar och helt säkra slutsatser kan man aldrig dra. Jag tycket dock att studien ger en stark indikation på att TM är effektivt som behandling för PTSD. Att den har publicerats i en välrenommerad vetenskaplig tidskrift där resultaten alltid granskas av andra forskare tyder på att den kan anses ha ett vetenskapligt värde.

Därför är det viktigt att göra flera studier på det man undersöker. Om flera studier konsistent visar resultat åt samma håll kan man med allt större säkerhet anta att det resultatet är tillförlitligt. Det har även gjorts fler studier på TMs effekter på PTSD och jag tar mig friheten att bifoga två till sådana.

Särskilt studien av Nidich et al. är en ovanligt stark studie eftersom man har lyckats göra en kontrollerad randomiserad studie. Det ökar tillförlitligheten starkt men är ofta svårt att få till av praktiska skäl. Men här har man lyckats med det i en större studie och den är publicerad i en mycket högt ansedd tidskrift, Lancet Psychiatry.

Resultatet visar att TM är minst lika effektivt som prolonged exposure therapy och effektivare än health education när det gäller att behandla PTSD. Det kan vara viktigt eftersom prolonged exposure therapy, även om det kan vara effektivt, är mycket obehagligt för deltagarna att gå igenom eftersom de måste återuppliva de traumatiska händelser som de har gått igenom. Därför drar sig många för att genomgå det. TM är däremot en mycket behaglig teknik som dessutom har många andra goda effekter så kan man använda den istället så är det betydligt trevligare för deltagarna.

Stefan avslutar: Jag tycker att dina synpunkter är helt relevanta och tyder på stort intresse och insikt. Jag hoppas att mina tankar har varit till nytta för dig. En fördel med TM är ju att det är en holistisk teknik som inte bara är inriktad på att behandla PTSD utan ger positiva effekter på många av livets områden: bättre hälsa, mer energi, större koncentrationsförmåga mm.

Lycka till med artikeln och hör gärna av dig om du har fler funderingar.
/Stefan

Stefans öppenhet för att samtala om artikeln hjälpte mig att bli bättre på att kritiskt läsa och tolka artiklar. Jag insåg att det var en del saker jag inte hade förstått.

Utifrån det jag (tror att jag) förstått drar vi olika slutsatser. Det kan vara så att med mer erfarenhet och kunskap så skulle jag dra samma slutsater som Stefan, eller så är det så att våra olika ingångar gör att vi tolkar datan olika och att det finns utrymme för olika tolkningar.

Det här är det intressanta inom vetenskap som jag ser det, att vi kan vrida och vända, provprata och resonera oss fram för att fortsätta undersöka och studera och upptäcka ännu mer.

Referenser som Stefan hänvisar till:

Barnes et al., (2016), Impact of Transcendental Meditation on Psychotropic Medication Use Among Active Duty Military Service Members With Anxiety and PTSD, Military Medicine, Vol. 181, pp. 56-63. LÄNK

Bandy CL, Dillbeck MC, Sezibera V, Taljaard L, Wilks M, Shapiro D, de Reuck J, Peycke R. Reduction of PTSD in South African University Students Using Transcendental Meditation Practice. Psychol Rep. 2020 Jun;123(3):725-740. doi: 10.1177/0033294119828036. Epub 2019 Feb 19. PMID: 30777793. LÄNK

Nidich S, Mills PJ, Rainforth M, Heppner P, Schneider RH, Rosenthal NE, Salerno J, Gaylord-King C, Rutledge T. Non-trauma-focused meditation versus exposure therapy in veterans with post-traumatic stress disorder: a randomised controlled trial. Lancet Psychiatry. 2018 Dec;5(12):975-986. doi: 10.1016/S2215-0366(18)30384-5. Epub 2018 Nov 15. PMID: 30449712. LÄNK

Spara som favorit