Yoga vid trauma – vad funkar och vilket ansvar har vi som yogalärare?

Spara som favorit

Jag blev uppmärksammad på en fråga till Yoga för dig’s expertpanel om yoga vid trauma. Jag har själv vidareutbildat mig inom kroppsbaserad stress- och traumahantering i flera år, både kortare och längre kurser, bl.a. just Traumaanpassad Yoga samt är snart klar med min kandidatexamen i psykologi. Och ville därför följa upp svaren och be om fler tankar för att ge en tydligare bild av vad trauma är, vad som kan verka som stöd och vad som faktiskt kan förvärra ett trauma.

Artikeln börjar med den ursprungliga frågan, följt av mina frågor till panelmedlemmarna och Yoga För Dig. Sedan kommer mina frågor till Josefin Wikström om Traumaanpassad Yoga.

Frågan till Yogapanelen, och deras svar

Hej Yogapanelen!
Jag har diagnosen posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, och har nu fått kännedom om att det ska finnas en traumaanpassad yoga.
Min fråga till dig Göran Boll (jag har gått din utbildning i mediyoga) och övriga i Yogapanelen är om du/ni vet om det finns speciella övningar som kan passa mig, till exempel skakningar?
Är tacksam för svar, då jag kämpar i vardagen!
Hälsar Carina

Göran Bolls svar

Hej Carina,
För att kunna gå till botten med detta skulle jag föreslå ett enskilt möte, där vi reder ut de underliggande orsakerna. Därefter skulle jag i bästa fall kunna ge dig specifika övningar. Jag ger enskilda sessioner även via Zoom.
Som ett mer generellt svar på din fråga: Trauma handlar yogiskt sett alltid om nåt/några av dina nedersta tre chakran och en oförmåga att i hjärtchakrat bearbeta/processa det som ligger bakom.
Så ett generellt svar är att arbeta med övningar för nedre triangeln och meditationer för hjärtat.
Varma hälsningar, Göran Boll

Wivi-Anne Nybergs svar

Hej Carina,
Skakningar kan vara effektfullt vid traumabehandling. Dock viktigt att personen i fråga är tillräckligt stark för att kunna hantera det som kan komma upp.
I sådana situationer rekommenderar jag alltid att det finns en terapeut eller yogalärare med specialkompetens som stöd.
Hälsningar, Wivi-Anne Nyberg

Stefan Lagrosens svar

Hej Carina,
Ett tips kan vara att forskning visar att Transcendental Meditation, TM, har goda effekter på PTSD. Se till exempel Barnes et al., (2016), Impact of Transcendental Meditation on Psychotropic Medication Use Among Active Duty Military Service Members With Anxiety and PTSD, Military Medicine, Vol. 181, pp. 56-63.
Det finns flera andra studier som också visar på goda resultat.
Hälsningar, Stefan Lagrosen

Mina reflektioner om svaren

Att hänvisa till chakran känns reducerande

Mina reflektioner om Görans svar. Här vill jag börja med att jag inte alls motsätter mig att vi pratar om de filosofiska och esoteriska delarna av yoga. Jag tror att det är en viktig del av vår existens och en styrka som följer då yogan är så omfattande.

Just det här sammanhanget anser jag dock att reducera det komplexa som trauma är till obalans i våra chakra är att brista i det ansvaret jag menar att vi har. Särskilt i de auktoritära rollerna som en får som utbildare, och som expert i en yogatidning.

Det finns mycket forskning som visar vad som faktiskt hjälper som traumahantering, där yoga är en av de behandlingsmetoderna, och det omfattar vissa specifika aspekter och faktorer (bland annat psykoedukation, rörelse, medveten närvaro, fokus på agens och förmåga att påverka).

Formuleringar så som ”oförmögen” att processa känslor kan också ytterligare skuld- och skambelägga personer som varit utsatta för trauma. Och att fokusera på ”nedre triangeln” vid eventuella sexuella trauma kan vara triggade med risk för återtraumatisering.

Jag skickade dessa funderingar till Göran för att få större förståelse och hans svar var:

Hej Vevve,

Det känns som att du läser mig och det jag skrev i YFD-inlägget aningens slarvigt. Jag ”reducerar” inte komplexa trauma till ”obalans i våra chakran”. Tvärtom. Jag har arbetat med människors mående sedan 1996 och vet att trauman och psykisk ohälsa av olika slag kan vara något oerhört komplext och mångbottnat. Jag tar detta på oerhört stort allvar.

De MediYoga program jag skapat, som testats i många olika sammanhang, bla. i studier på KI, KS och Danderyd används idag på 320 enheter inom den svenska vården, inkl. inom psykiatrin. Det har även hänt att psykiatrin med gott resultat skickat suicidala till mig för yogisk terapi. 2001-2005 gästföreläste jag inom ramen för det komplementärmedicinska programmet på KI.s läkarutbildning. 2004-2012 skapade och ledde jag ett ytterst framgångsrikt rehab program för långtidssjukskriven personal på AstraZeneca, i samverkan med deras interna företagshälsovård.

Det du ordagrant läser mig säga till signaturen Carina är att jag föreslår henne en enskild session med mig, som första alternativ – och som generellt svar, och ingenting annat – till en person som beskriver sig själv vara utbildad inom just MediYoga, och uttryckligen ber om konkreta råd, med speciella yogaövningar just för hennes behov – så guidar jag till yoga som jag utifrån hennes MediYoga utbildning förstår att hon kan, övningar för första, andra och tredje chakrat plus hjärtchakrat. Och detta är inte esoterik/filosofi – det är mångtusenårigt konkret yogiskt energitänk, som inspirerat kvantfysiker de senaste 100 åren, exempelvis Amit Goswami i hans fascinerande bok The Quantum Doctor, där han beskriver yoga/chakra som integrerade aspekter av framtidens medicin.

Jag har synpunkter på en del formuleringar du använder i det du skriver nedan, bl.a. auktoritär. Tror inte någon läsare kan uppfatta någon av medlemmarna i yogapanelen som auktoritära, möjligen som auktoriteter – vilket språkligt är en helt annan sak. Jag upplever också redan från start ett grundläggande och tydligt ifrågasättande från ditt håll – istället för att bara ställa en enkel öppen inbjudande fråga: Hur resonerar du när du skriver som du skriver
Hälsningar Göran

Efter det följde ytterligare mailväxling där vi befäste våra olika synpunkter. Artikeln skulle bli för lång för att ta med det i text men jag vill vara transparent och ge alla möjlighet att få säga sitt så om du vill läsa Görans vidare tankar kan du se hela vår mailkonversation i pdf-form.

Att nyansera och hänvisa vidare

Mina tankar om Wivi-Anne Nybergs svar.
Wivi-Anne ger förslag på aktivitet som kan funka, nyanserar det och poängterar vikten av att terapeut eller yogalärare med specialkompetens som stöd. Det här är ett exempel på vad jag menar är ansvarsfullt. Och något som vi alla har inom vår kapacitet att göra.

Visar forskningen att TM har goda effekter på PTSD?

Stefan tipsar om TM och hänsvisar till en specifik studie. Jag letade upp den studien och forskarnas slutsats är:
”Personal med PTSD eller ADNOS som utöver att få traditionella terapier även regelbundet praktiserar TM, kan uppleva minskad medicinberoende och lättnad i psykologiska symtom jämfört med de som fick samma behandlingar utan TM” (min översättning)

Jag anser att det inte går att dra säkra slutsatser om resultaten och skillnaderna mellan grupperna. Forskarna avslutar själva med att säga att det krävs en RCT (Randomiserad Kontrollstudie, vilket är en typ av utformning för en studie som anses ge högt trovärdighet) för att faktiskt se om TM kan anses ge god effekt vid PTSD.

Jag kontaktade Stefan Lagrosen för att dela några av de faktorer som jag anser minskar styrkan i deras resultat för att få hans tankar om studien. För att göra denna artikel mer läsbar har jag kortat ner mina frågor och Stefans svar, ni kan läsa dem i sin helhet här.
Nedan ser ni mina funderingar i kursiv punktform och Stefans svar i neutral text.

Stefans svar: Spännande att du skriver om det här viktiga ämnet. Och roligt att du har satt dig in i artikeln, det är inte många som orkar sätta sig in i vetenskapliga tidskriftsartiklar. Jag svarar med några tankar under dina punkter nedan.

Det är ju så att det knappast finns någon studie om någonting som fullständigt bevisar någonting utan de kan ge olika starka indikationer på att det förhåller sig på ett eller annat sätt. Alla studier har sina begränsningar och i seriösa tidskrifter förväntas författarna redovisa och diskutera de begränsningar som finns i deras studie. Det är det som författarna har gjort i det här fallet också.

• Gruppen som praktiserade TM hade bättre resultat de första tre månaderna, efter det var det knappt märkbara skillnader (inte statistiskt signifikanta) mellan grupperna.

Jag håller inte alls med om att skillnaderna är knappt märkbara. Efter sex månader rör det sig t ex om en skillnad mellan 13,5% för TM-gruppen och 21,6% för kontrollgruppen när det gäller introduktion av ny medicinering. Det är i själva verket en oerhört stor skillnad och nya läkemedel anses t ex ofta vara mycket framgångsrika med mindre skillnader än så. Däremot är det sant att de inte är statistiskt signifikanta och det är naturligtvis en begränsning. Orsaken är att i chi-två tester som man har använt här krävs det ofta stora populationer för att resultaten ska bli statistiskt signifikanta.

• Studien är gjord på en för liten grupp (small sample size) för att kunna dras slutsatser från.

Det hade definitivt varit önskvärt med ett större urval för att därmed kunna få statistisk signifikans. Dock görs den här typen av studier ofta på lika stora eller ännu mindre urval då man alltid har ekonomiska och praktiska begränsningar och det kan vara svårt att hitta personer att studera som uppfyller de förutsättningar som man har och som kan matchas mot en korrekt kontrollgrupp. Jag tycker absolut att man kan dra slutsatser men vara medveten om de begränsningar som finns.

• Data som saknas på grund av bristande tillgång till dokumentation, samt avsaknaden av ett konsekvent verktyg för svårighetsgrad begränsar också fynden av de psykologiska symtomen.

Detta gäller enbart de psykologiska symptomen och är naturligtvis ett problem men det är något som ofta uppstår när man gör studier på människor över tid. Det finns (eller fanns) tydligen inget instrument som specifikt mäter svårighetsgrad av PTSD men de har använt andra väl testade psykologiska mätinstrument.

• Utifrån det anser jag att det inte går att dra säkra slutsatser om resultaten och skillnaderna mellan grupperna.

Liksom alla studier så har också denna sina begränsningar och helt säkra slutsatser kan man aldrig dra. Jag tycket dock att studien ger en stark indikation på att TM är effektivt som behandling för PTSD. Att den har publicerats i en välrenommerad vetenskaplig tidskrift där resultaten alltid granskas av andra forskare tyder på att den kan anses ha ett vetenskapligt värde.

Stefan avslutar: Jag tycker att dina synpunkter är helt relevanta och tyder på stort intresse och insikt. Jag hoppas att mina tankar har varit till nytta för dig. En fördel med TM är ju att det är en holistisk teknik som inte bara är inriktad på att behandla PTSD utan ger positiva effekter på många av livets områden: bättre hälsa, mer energi, större koncentrationsförmåga mm.
Lycka till med artikeln och hör gärna av dig om du har fler funderingar.
/Stefan

Stefans öppenhet för att samtala om artikeln hjälpte mig att bli bättre på att kritiskt läsa och tolka artiklar. Jag insåg att det var en del saker jag inte hade förstått.

Utifrån det jag (tror att jag) förstått drar vi olika slutsatser. Det kan vara så att med mer erfarenhet och kunskap så skulle jag dra samma slutsater som Stefan, eller så är det så att våra olika ingångar gör att vi tolkar datan olika och att det finns utrymme för olika tolkningar.

Det här är det intressanta inom vetenskap som jag ser det, att vi kan vrida och vända, provprata och resonera oss fram för att fortsätta undersöka och studera och upptäcka ännu mer.

Vill du läsa mer om det här med yoga och forskning har jag skrivit: Yoga och forskning – vilka påståenden kan vi göra egentligen? och Yoga och forskning – 5 frågor för att veta om det funkar

Yoga för dig’s tankar i ämnet

Jag kontaktade även Yoga För Dig’s ansvarige utgivare Mikael Nyberg och frågade hur de reflekterar över sitt ansvar vilka svar de publicerar och han svarade:

Hej Veronica,
Tack att du hör av dig till tidningen.
Jag ser inte detta som en avslutad fråga, och håller med dig om att svaren från Yogapanelen ska följas upp. Att Yoga för dig inte gjort det än har enbart att göra med en fråga om kapacitet och resurser, vi har alltså inte uteslutit att ta in Josefin Wikström i det här sammanhanget, men det stämmer som du skriver att vi inte har gjort det än.

Jag ser mycket fram emot att läsa det som din text kommer att bidra med. Jag är övertygad om att det blir lärorik läsning och jag tror att vi kommer att vilja skriva om den och referera till den i Yoga för dig. Jag kommer då även kontakta Carina för att försäkra mig om att hon får kännedom om din text.
Allt gott, Mikael

Traumaanpassad Yoga – vad är det?

Det finns mycket forskning som visar vad som faktiskt hjälper som traumahantering, där yoga på ett visst sätt, med specifika steg, är en av de behandlingsmetoderna. Om vi som yogalärare/terapeuter inte känner oss kvalificerade eller kunniga att informera om det är det fullt logiskt eftersom det kräver fördjupning. Alla kan inte, och behöver inte, veta allt om alla områden som kan omfattas av yogans bredd (ex. trauma, anatomi, filosofi, sekvensering osv). Men då ligger det också i vårt ansvar att hänvisa vidare.

Den yoga som frågeställaren efterfrågar är en specifikt framtagen Traumaanpassad Yoga (TAY) som är grundat av Josefin Wikström. TAY har utvecklats i samarbete med ledande forskare och sakkunniga gällande kroppsbaserade metoder som stöd vid trauma och vanligt förekommande samtidiga psykiatriska sjukdomstillstånd. Jag bad Josefin berätta mer om Traumaanpassad Yoga och vad som är viktigt att tänka på gällande yoga vid traumahantering.

Med Josefins godkännande har jag kortat ner hennes svar för denna artikel, här kan du läsa hela hennes svar, samt få fler länkar till relevant läsning och forskning.

Josefin Wikström: Jag har arbetat internationellt med människor som varit exponerade för allvarliga trauma de senaste 18 åren. Det upphör aldrig att beröra mig på djupet över hur ödmjuka och öppna vi behöver vara inför den komplexitet vi möter när vi arbetar med människor vars vardag och verklighet präglas av psykisk ohälsa. Trygghet och integritet är avgörande för att må och fungera bättre. Yoga i den här anpassade formen har en stor potential som komplementärt stöd i traumabehandling, något som bekräftas av forskning och det jag ser och upplever genom de deltagare jag har framför mig varje vecka.

Det finns sedan tidigare studier utförda på Traumaanpassad Yoga, och pågår just nu omfattande forskningsstudier under ledning av professor i medicinsk vetenskap Nóra Kerekes från Högskolan Väst på nationell nivå inom Rättspsykiatrin.

Nu när det finns omfattande forskning om hur trauma påverkar vår biologi och vårt nervsystem blir det extra tydligt att vi i många fall behöver arbeta varsamt och anpassat tills deltagarna känner sig mer stabila och på egen hand kan hantera starka reaktioner.

Det är så många fler lager att ta hänsyn till när vi arbetar med trauma jämfört med vanlig
stresshantering. Det handlar om relationer, minnen, möjlig rädsla och skam, samtidig vanligt
förekommande problematik så som höga ångestnivåer, mardrömmar, återupplevande av traumat genom flashbacks, dissociation liksom rena fysiska svårigheter för att nämna några.

Det finns dessvärre otaliga beklämmande exempel på vad som har skett och fortfarande sker när yoga, som inte tar hänsyn till underliggande trauma, implementerats inom den psykiatriska vården, särskilt vid allvarligare sjukdomstillstånd. Det är bland annat mot den bakgrunden vi utvecklat en anpassad yogaform, med speciella program för de vanligaste diagnoserna, som grundar sig på traditionell yoga och vetenskapliga hänsyn som är specifika till den målgrupp vi arbetar för.

När man går till en traumaanpassad klass kan man vara trygg med att den som guidar klassen har kunskaper om vanliga reaktioner och kan hantera, ge råd och övningar vid panikångest och starka reaktioner.

Vi som förmedlar yogan, särskilt i officiella forum, har ett stort ansvar att vara tydliga med vad yogan kan bidra med och även vad dess begränsningar är. Om vi är för diffusa i våra förklaringar kan det tolkas fritt och har vi inte konkreta fakta bakom det vi säger kan det även försvåra processen att få yogans metoder accepterade som stödjande insats inom psykiatrin och andra behandlingsenheter. Vi behöver även vara försiktiga med absoluta påståenden och även användning av ord som läkning när vi pratar om yoga för trauma.

Traumaanpassad Yoga förmedlar därför praktiska förklaringsmodeller om hur trauma och vår överlevnadsmekanism kan påverka vår biologi så som hjärnans funktioner, autonoma nervsystemet och i sin tur våra reaktioner och beteenden. Syftet är att stärka personen genom att bidra till en förståelse om hur kroppen fungerar och genom detta bidra till en ökad självmedkänsla, egenkraft och minskade känslor av otillräcklighet, skam och skuld.

Grundprincipen inom Traumaanpassad Yoga är alltid: Maximera fördelar, minimera skada.

Traumaanpassad Yoga utgår från det yogiska perspektivet med traditionell yogakunskap integrerat med modern forskning och baseras på den värdegrund svensk vård bygger på. Vi ignorerar inte traditionell relevant yogakunskap, men vi avstår från att blanda korten på ett sätt som inte är försvarbart i de sammanhang vi verkar. Vårt arbete utgår från de strikta krav som gäller inom svensk sjukvård och inom statliga institutioner.

Vi välkomnar en saklig seriös diskussion i denna viktiga fråga där vi utgår från att ingen sitter på hela sanningen vad det gäller detta komplexa område som traumaanpassad yoga utgör.
/Josefin

Vetenskap är inte en garanti för att det funkar för alla

Jag vill understryka att bara för att det inte finns forskning som bevisar att en viss metod hjälper, innebär det inte att den metoden inte hjälper (frånvaro av bevis är inte samma som bevis på utebliven effekt). Oavsett vad forskningen visar eller inte visar så är det absolut viktigaste vad som händer och hur det känns i den enskilda personen. Och vi som terapeuter/coacher/lärare ska alltid utgå från individen vi möter.

Vetenskap är inte en garanti för att det funkar för alla, men för min del är det viktigt med vetenskapliga belägg för att kunna göra generaliserade påståenden och rekommendationer till andra. Särskilt när det kommer till ett så viktigt ämnet som trauma där felaktiga rekommendationer och behandlingar faktiskt kan göra allvarlig skada.

För mig är det att ta mitt etiska och moraliska ansvar mot mina klienter och elever att basera mitt arbete i evidens och forskning. Med den utgångspunkten är jag också tvungen att hålla mig själv ansvarig och ödmjuk så att jag kan förändra hur jag arbetar när vetenskapen ger ny information. Och inte fastna i begränsade tankar och metoder, eller i övertygelsen om min egen överlägsenhet.

Tack

Tack till Stefan, Göran, Mikael och Josefin som tog sig tid att svara på mina funderingar och bidra med sina tankar till den här artikeln. Och tack till dig som läst hela vägen hit.

Det blev en (väldigt) lång text men jag kände att det behövdes för att få med allas olika synpunkter. Det är så viktigt att vi kan hålla utrymme för olika åsikter och på så sätt nyansera dialogen få en bättre helhetsbild om detta komplexa ämne.

/Vevve

Några resurser som kan hjälpa vid trauma

• Trumaanpassad Yoga (TAY) hemsida, och här finner du länk till de studier som utförts och som pågår.
• Trauma sensitive Yoga framtagen av David Emmerson med Bessel van der Kolk.
• EMDR har mycket beprövad erfarenhet och den här studien visar på positiva resultat men mer forskning behövs.
• Somatic Experiencing lutar sig också mot flera års beprövad erfarenhet och många upplever sig hjälpta av det. Men som jag har problematiserat förut finns det ingen forskning som ger belägg för metoden. De artiklar jag har funnit i databaserna är beskrivande texter, inte vetenskapliga studier.

Spara som favorit