#32 Vad är nervsystemsreglering och hur gör jag?

Spara som favorit

Detta avsnitt ger dig introduktionen nervsystemsreglering jag önskar att jag hade fått när jag började leta för flera år sedan. Du får svar på de vanligaste frågorna; Vad är nervsystemsreglering? Går det att tänka sig till nervsystemsreglering? Vad är kroppsbaserade metoder, och vad har de med nervsystemet att göra?

Nervsystemet är bron mellan vår psykologi och fysiologi. Och när du lär känna ditt nervsystem får du tillgång till den enorma kraften som vilar där. Verklig förståelse för hur ditt nervsystem fungerar och vad det reagerar på hjälper dig att stötta kroppens förmåga till självreglering och läkning.

Du kan lyssna på avsnittet på Spotify, Apple podcast eller där du lyssnar på poddar

Du kan också lyssna och se avsnittet på Youtube – där delar jag också kortare klipp från avsnittet.

Nervsystemsreglering är en medfödd och inneboende funktion

När jag säger ”nervsystemsreglering”, kanske det låter lite som ett stort, komplext begrepp. Och visst, det är komplext på sitt sätt. Men i grunden handlar det om något väldigt mänskligt: Hur vi kan hjälpa våra kroppar att att hitta kraft och balans, och hur vi kan känna oss mer trygga, närvarande och stabila – oavsett vilka utmaningar livet bjuder på.

Vi har ett nervsystem vilket jag inte nog kan understryka.
Ibland kommuniceras det som att det finns flera olika nervsystem och att dessa verkar skilda från varandra. Vi har ett nervsystem med olika delar, eller grenar, och dessa grenar är mer ansvariga eller involverade i olika processer. Men alla är sammankopplade och påverkar och påverkas av varandra.

Vi kommer återkomma till nervsystemet uppbyggnad, men först bryter vi ned vad nervsystemsreglering är.
Nervsystemsreglering är en medfödd inneboende funktion vi alla har. Det här är en självreglerande funktion – vilket innebär att det balansera sig själv, oftast.

Syftet är att ställa om kroppens aktivitetsnivå så att den är mest situationsrelevant.
så att vi har tillgång till energi och fart när en situation kräver det, men också kan vara lugna och spara energi om det inte behövs göras av med.

Nervsystemet är självreglerande

När du är med om något som gör dig exalterad uppreglerar nervsystemet omedvetet och autonomt för att höja din inre aktivering och kunna försörja känslan med energinivå och ork. När du ser något som förundrar dig nedreglerar nervsystemet omedvetet och autonomt vilket leder till en sänkt inre aktivitetsnivå och att du känner dig fridfull och närvarande.

Det som händer är att ögon ser något som gör dig exalterad, skickar sensorisk stimuli till hjärnan – medveten och omedveten bearbetning. Den medvetna berabetningen är vad du tycker och tänker och till viss del känner om händelsen. Här väcks också explicita minnen, alltså sådant som du kommer ihåg.

Den omedvetna bearbetningen är dels processer som startar av det medvetna tänkandet och kännandet, men också koppling till implicita minnen. Sådant som har hänt och som din hjärna och sensoriska nerver har uppfattat i tidigare situationer och anses relevant att inkludera i bedömandet av vad som sker just nu.
Utifrån dessa medvetna och omedvetna processer skapas sensationer i kroppen, ännu fler tankar, ditt humör, känslor och beteenden.

När du har mycket att göra på en eller fler arenor i ditt liv uppreglerar nervsystemet igen för att du ska orka med och leverera. Och om arbetsbelastningen aldrig sinar så kommer den där autonoma uppreglingen att ligga kvar, för det är informationen som ditt nervsystem samlar in och bearbetar i de där medvetna och omedvetna processerna.

Ett motståndskraftigt nervsystem är ett starkt nervsystem

Denna omställningsförmåga brukar mätas i HRV heart rate variability, men i folkmun och mer lättförståeligt är att prata om motståndskraft. Ju mer motståndskraft du har ju snabbare och mer ansträngningslöst ställer nervsystemet om efter löprundan när du börjar med korsordet.

Har du en reducerad eller minskad motståndskraft tar det längre tid, och ibland känns det som att det inte händer alls. Vid långvarig stress eller trauma så rubbas kroppens förmåga till självreglering, det leder till dysreglering. Det är då vi kan behöva göra lite mer medvetna och intentionella insatser för att stötta kroppens förmåga att hitta tillbaka till den här självregleringsförmågan

Ibland räcker det genom att vi ändrar beteende, att vi blir medvetna om våra känslor och mönster, att vi får med rörelser (eller att kroppa som du kanske har hört mig uttrycka det)

Och ibland behöver vi vård och medicinering för att stötta funktionen – för även om jag nu pratar om nervsystemsreglering är det viktigt att komma ihåg att nervsystemet inte agerar i ett vakuum, fritt från alla andra system och delar i dig. Allt samverkar och påverkar. Därför behöver vi se till helheten när vi pratar om nervsystemsreglering, och hälsa i stort.

En översikt av nervsystemets uppbyggnad

Så vad innebär då nervsystemsreglering i praktiken?
För att förstå det måste vi återvända till nervsystemets uppbyggnad.

Har du hört eller läst om nervsystemsreglering har du förmodligen hört om det autonoma nervsystemet och att det är vad vi jobbar med i nervsystemsreglering. Och det är sant.
Men vi jobbar också med det somatiska nervsystemet, och det centrala nervsystemet.

Vi har som jag nämnde ett nervsystem. Det brukar delas in i det centrala och perifera nervsystemet.

Det centrala nervsystemet utgörs av hjärnan och ryggmärgen.
Det perifera nervsystemet är de nerver som går ut i kroppen. De nerverna samlar in sensorisk information till det centrala nervsystemet, eller skickar signaler och utför aktiviteter i ex. muskelrörelser.

Det här perifera nervsystemet delas i sin tur in i två grenar det somatiska och autonoma.

Den somatiska grenen är viljestyrd. Det är denna gren som gör att vi kan röra på oss, styra våra muskler. Det är också denna del som insamlar känselintryck, som uppfattar tryck och beröring, temperatur med mera.

Det autonoma nervsystemet är automatiskt, och det är denna gren som huvudsakligen styr våra trauma- och stressresponser. Det autonoma nervsystemet delas i sin tur in i det sympatiska nervsystemet – gasen -, och det parasympatiska nervsystemet – bromsen. Och det är denna gren som vagusnerven utgör en stor del av. Det autonoma nervsystemet reglerar vår arousal, eller aktiveringsnivå. Detta är den medfödda, inneboende självregelringsförmågan:

Olika situationer ställer olika krav

Om du springer, är på konsert, ute i skogen eller löser korsord ställs olika krav på dig som organism. Du behöver då inte tillgång till lika mycket energi, eller alerthet. Nervsystemet – hela nervsystemet – är därför skapt för att kunna ställa om mellan olika situationer.

För att kunna självreglera behövs ett samspel mellan gasen och bromsen. Dessa två verkar inte skilt från varandra, eller motarbetar varandra. De samarbetar för att skapa rätt aktiveringsnivå.

Föreställ dig två vred; det ena vredet reglerar gasen, och det andra reglerar bromsen. När gasen vrids upp vrids bromsen ned. Och när bromsen vrids upp vrids gasen ned.
Eller, det är så det ska fungera.
Ibland sker dysregelring och då kan båda vrida upp samtidigt, detta leder till det som kallas funktionell frys. Du kommer inte igång, känner dig fast och orkeslös men samtidigt stressad och upp i varv och hypervaksam.

Det är vid dysreglering som den här medfödda inneboende självregleringsförmågan kan komma ur balans och vi kan behöva tillämpa medvetna övningar eller aktiviteter för att nervsystemsreglera och stötta kroppen och hjärnan att återfinna sin funktion.

Intentionell nervsystemsreglering handlar bland annat om att hitta sätt att stödja nervsystemets naturliga förmåga att lugna sig själv. Att medvetet guida dig bort från det där hetsiga, stressade, ibland överväldigande tillståndet och landa i något som känns tryggt och stabilt.

OCH det handlar om att kunna stå kvar i det där stressade, ibland överväldigande tillståndet och härbärgerar det, hitta kontakten i dig själv och navigera i det

Vad är nervsystemsreglering och hur gör jag?

Så hur reglerar jag nervsystemet?

Svaret är: det beror på.
Och jag vet att det svaret är ett inte-svar, du vill ha ett direkt svar och en konkret 1-2-3-handlingsplan. Tyvärr funkar det inte så. Det finns saker som brukar ha en viss effekt, aktiviteter eller övningar som har setts ha en viss effekt på gruppnivå. Men när det kommer till vad som faktiskt fungerar för dig så är sanningen att det beror på.
Det beror på din dagsform, din erfarenhet, din fysiska och mentala hälsa, hur du sover, kvalitén på dina relationer – bland annat.

Och du behöver veta detta oavsett om du är lyssnar på podden och lär dig om nervsystemsreglering för ditt egna utforskande eller som läkare eller terapeut – det finns ingen en övning eller en metod som har samma effekt och resultat för alla!
Det behöver alltid indivanpassas.

Den som utlovar något annat är antingen okunnig eller oärlig – båda alternativen är bäst att hålla sig undan.

Något som har setts ha en generellt god effekt på många när det kommer till nervsystemsreglering är det rörelse- Och jag pratar inte om hård träning, eller att rörelsen måste pågå i en timme för att göra skillnad.
Det har absolut god effekt och rekommenderas då mer ansträngande rörelse och motion eller träning är kopplad till många hälsofördelar.

Men ur syftet att reglera nervsystemet för att minska stressrespons har redan små, mjuka medvetna rörelser setts reducera stresspåslaget och öka kommunikationen mellan de olika delarna i hjärnan. Betoningen ligger på medvetna rörelser då detta gör att vi använder vår interoception vilket är en av mekanismerna som gör kroppsbaserade metoder så oerhört verksamt.

Du kan rulla axlarna, massera händerna, skaka lite eller ta en promenad och känna marken under fötterna. Yoga, dans, styrketräning, att springa eller kampsport kan vara andra aktiviteter som hjälper dig att stärka din självreglering. Eller kanske kan att orientera dig i rummet, fokusera på ditt andetag, arbeta med mindfulness eller arbeta med utforskande rörelser vara det som funkar för dig.

Att känna kroppen i rörelse kan signalera till nervsystemet att du är trygg, är här och nu. Det gör att den autonoma grenen nedreglerar arousal vilket sänker stressresponsen.

Och här tar vi fram favvopennan och anteckningsblocket:
Stress- och traumaresponsen kommer från och regleras huvudsakligen av det autonoma nervsystemet. Det vill säga; är automatiskt och omedvetet, det är inget du har tänkt dig till eller styr med din vilja.
Samtidigt ser vi hur medveten rörelse med fokus på att uppmärksamma sensationer reglerar detta påslag.

När vi pratar om somatiska övningar eller utforskning arbetar vi alltså med den somatiska grenen – som vi har gått igenom är det den viljestyrda grenen. Det är samma gren som vi viljestyrd som samlar in sensorisk stimuli/information för både medveten och omedveten bearbetning.

Återigen är det en påminnelse att vi INTE kan skilja på kropp och hjärna, och att det inte är att låta hjärnan vila och kroppen ta över när vi kroppar eller rör på oss.
Den typen av språk förstärker den dualistiska uppfattningen att det är två olika och vitt skilda system.

Går det att tänka sig till nervsystemsreglering?

Det leder oss också till frågan: går det att nervsystemsreglera genom att tänka? Självklart!
Föreställ dig att du kör bil och någon kör om dig i alldeles för hög hastighet, du kanske blir rädd och arg och tänker att hen är en fartdåre som borde få sitt körkort indraget. Det här ökar aktiveringsnivån och skapar ett stresspåslag.

Om du sedan tänker om; ”såg det inte ut som att kvinnan i passagerarsätet var väldigt gravid? Hon kanske höll på att föda och de är på väg till sjukhuset. Jag hoppas att det går bra och att de hinner fram i tid”. Då omvärderar du. Utifrån denna förändring i kontext nedregelrar nervsystemet automatiskt aktiveringsnivån. Så absolut går det att tänka sig till både upp- och nedreglering

Utmaningen är att när vi är i våra mest uppvarvade stresspåslag, eller vid ett dysregelrat nervsystem till följd av trauma, räcker det inte med att tänka. Det är för lite umpf, har för liten påverkan för att nedreglera och bryta negativa loopar.

Det är då det verkar vara mest effektivt att börja med att medvetet kroppa på något sätt då det har setts nedreglera stressresponsen. Medveten rörelse med fokus på interoception ökar aktiviteten i PFC, samt kommunikation mellan PFC och insula. Detta är vad som sedan möjliggör att vi kan vara förankrade i oss själva och ta med grundade beslut och skapa långvarig förändring och reglering även är vi är stressade.

Medveten närvaro i rörelse, tanke och känsla är grejen!

Vad som sker, och är de hjälpsamma mekanismerna i att bearbeta trauma och reglera långvarig stress är alltså medveten närvaro i rörelse, tanke och känsla. Och varför är detta så viktigt då? När vi börjar förstå och hjälpa vårt nervsystem att hitta balans, får vi tillgång till mer av oss själva. Vi får mer energi, mer närvaro, och vi slipper känslan av att ständigt vara på helspänn.

Det handlar inte om att aldrig känna stress eller ökad arousal igen – det är omöjligt och skulle leda till ett omotiverad och nedstämt liv. Det handlar om att kunna återhämta sig snabbt. Att kunna komma tillbaka till den där trygga platsen där vi kan tänka klart, fatta beslut och bara vara oss själva.

För nu kommer en till sådan där sak du vill anteckna: du kanske behöver börja med att arbeta med kroppen som ingång – men sedan behöver du koppla på tänkandet.

Det räcker inte med att kroppa, det räcker inte med medveten rörelse.
Det räcker inte heller med att tänka och resonera.
För att nå ett långvarigt motståndskraftigt nervsystem behövs medveten rörelse och den kognitiva kontextuella förståelsen. Nervsystemet behöver KÄNNA, det behöver OCKSÅ förstå varför, hur och vad.

Nervsystemsreglering handlar INTE bara om att bli lugn

OCH! Behåll pennan framme för här kommer det nästan mest viktiga, kärnan i nervsystemesregerling: Många tänker att nervsystemsreglering bara handlar om att sänka pulsen, minska stressen, släppa spänningar i kroppen, att andas djupt och hitta sin “inre ro.”

Och det här är superviktigt!
Att kunna slappna av är en avgörande nyckel till vår hälsa. Men det är bara en del av bilden.

Att ha ett starkt nervsystem handlar inte bara om att kunna bromsa – det handlar om att kunna växla mellan gas och broms utan att tappa balansen. För att kunna hantera livets alla kurvor behöver vi lära oss att både gasa och bromsa på rätt sätt.

Så vad menar vi med att “gasa”? I vår kropp innebär det att aktivera den sympatiska grenen av nervsystemet. Tänk dig att du ska gå upp och hålla ett tal inför en stor publik, eller att du står inför en utmaning på jobbet. I dessa stunder behövs energi, och det sympatiska nervsystemet kickar igång. Hjärtat börjar slå snabbare, blodet flödar ut i musklerna – kroppen gör sig redo att agera.

Gasen är inte bara negativt, vår gas aktiveras när vi gör roliga saker (det kallas positiv stress) OCH när vi har för mycket på jobbet eller genomgår något tungt i livet (det är negativ stress).

Om vi enbart tränat på att hitta lugnet och inte är vana att hantera aktivering, då kan gasen/ökad aktivering kännas överväldigande. Då är det lätt att vi känner oss ur balans, oroliga eller till och med rädda. Men ett starkt nervsystem är ett som kan ta oss från vila till ökat tempo – och tillbaka igen.

Det är definitionen av resiliens, eller motståndskraft!
För att bygga motståndskraft, eller resiliens, behöver vi alltså kunna hantera både lugnet och aktiveringen. Det är det som är poängen med och kärnan i nervsystemsreglering: att stärka kroppens självregleringsförmåga.

Om vi bara jobbar på att sänka arousal, eller aktiveringsnivån, utan att träna på att hantera när gasen trycks ner, så riskerar vi att lättare tappa kontrollen när livet bjuder på stress – positiv eller negativ.

När vi stärker vårt nervsystem tränar vi på att stå stadigt i olika aktiveringsnivåer, och det innebär att vi kan bemöta och bearbeta stress på ett hälsosamt sätt. Vi kan vara mitt i en utmanande situation och ändå känna att vi har kontroll. Och kanske viktigast av allt, vi lär oss att ställa om. Det är så du stärker din stresshanteringsförmåga.

Det är inte bara individen som ska ta ansvar

En lyssnarfråga var: hur kan vi se nervsystemsreglering som en tillgång utan att koppla det till prestation? Och inte heller något som enbart är individens ansvar?
Så bra fråga och så viktigt!!

Det finns alltid ett eget ansvar, och vissa delar av stresshantering som du själv kan påverka.
MEN det innebär inte att du har allt ansvar, eller att du kan påverka allt.

Om du är på en arbetsplats med dåligt ledarskap och ohållbara arbetsförutsättningar spelar det inte roll hur mycket du nervsystemsreglerar eller tränar eller mediterar eller vilka dina stresshanteringsstrategier nu är – du kommer fortfarande att vara överbelastad eller omges av en osund kultur.

Varken nervsystemsreglering eller andra stresshanteringsstrategier är tänka att mörka för ohälsosamma strukturer. De är inte heller tänkta att väga upp för att andar brister i sitt ansvar.
De är tänkta för att stötta din mentala och fysiska hälsa så att du kan identifiera problemet, få översikt av läget och sedan planera din förändring.
Med andra ord de är tänkta att hjälpa dig möjliggöra att du kalibrerar din inre kompass så att du kan kurskorrigera.

Att inte koppla nervsystemsreglering till prestation är en ständig utmaning för oss människor, särskilt med olika underliggande grundantaganden och tankar om oss själva och vårt värde. Så vi fastnar lätt i tanken om att vi ska bevisa genom att prestera.

Jag tänker också att många mår väldigt dåligt, och så finner de information om nervsystemsreglering och vill göra allt på en gång, inte för att prestera utan för att äntligen få må bra. Det kontraintuitiva är att ju mer du kämpar och tvingar ju längre tid tar det. Att lära känna ditt nervsystem och hitta vad som funkar för dig kommer att ta tid. En del saker kommer du känna direkt att ”WOW, det här var för mig” så jag menar inte att det tar flera år för att märka någon skillnad.
Men det tar inte heller en vecka.

Finns det forskning på nervsystemsreglering?

En annan fråga var om det finns forskning för nervsystemsreglering, eller om det är en nyhet och en modefluga.
Ja och nej. Begreppet eller terminologin är ganska ny, och har exploderat de senaste åren. När jag och Majja Lundh skrev vår bok Yoga för mindre stress, mer energi och bättre sömn 2020 kunde vi inte använda begreppet nervsystemsreglering eftersom ingen visste vad det var. Men när jag i år gav ut min bok Nervsystemsreglering: Kroppens nyckel för motståndskraft och den gick direkt upp på topplistan, till och med första plats.

Även om begreppet nervsystemsreglering är nytt är funktionen lika gammal som människan (okej äldre eftersom andra djur med nervsystem har samma självreglerande funktion men ni hajjar). Därför finns det väldigt mycket evidens för hur nervsystemet fungerar och regleras.

En utmaning är att begreppet används som eller likställs med en viss metod – som innehåller vissa bestämda övningar – och att dessa alltid har ett garanterat resultat. Och så är det ju inte.

Om du ser en kompis du inte träffat på länge och blir glad så kommer nervsystemet självreglera upp – det är vad som ger dig känslan av glädje, det höjer din energi, och du blir mer engagerad.
Detta sker automatiskt och är nervsystemsreglering

Om du är stressad och sätter dig och scrollar på instagram uppfattar dina sensoriska nerver det och skickar till hjärnan för medveten och omedveten bearbetning. Det frigör dopamin som minskar gör att du mår bättre.
Detta sker automatiskt och är nervsystemsreglering

Om du blir arg för att din chef har behandlat dig dåligt och du går ut och springer för att skingra tankarna uppfattar ditt nervsystem detta. Du tröttar ut musklerna, endorfin frigörs och du kan få fatt på dina tankar och vara med samlad i ditt svar till chefen. Eller om du gör en meditation eller andningsövning och så grundar du in för att finna hur du vill göra.
Detta är också nervsystemsreglering

Att rycka, putta, skaka, dansa, skrika, stryka, yoga, basal kroppskännedom, sjunga, gå i skogen, reflektera, förundras, kramas, bada är också exempel på saker som aktiverar den där inre självregleringsförmågan. Och det här finns det mycket forskning på olika aktiviteters effekt på nervsystemet.

Varför vården kan sätta upp visst motstånd – för det ingick också i frågan – gissar jag är för att terminologin är ny, men också för att mycket av det som delas/visas i samband med nervsystemsreglering är svart/vitt. Exempelvsi att det räcker med att skaka för att frigöra lagrat trauma. Och det är direkt felaktigt, vilket då vården inte kan rekommendera.

”Vad då så shaking är dåligt menar du?”. Nej, det är inte alls vad jag menar. Att skaka eller shaking kan vara väldigt frigörande för många. Vad det inte gör är att ensamt bearbetar ett trauma eller frigör dig från all stress.
Det finns inget som gör det.

Men kanske kan en daglig shaking göra att du känner dig mer rustad att orka få den där översiktsförståelsen och skapa den förändring du behöver för att stötta din hälsa – då är det precis vad du ska göra!

Eftersom begreppet nervsystemsreglering är så nytt finns det ingen direkt forskning på det; vilka övningar som ska göras vid olika tillstånd som ex. utmattning eller när du är så stressad att du inte kan komma ner i varv. Därför finns inte heller någon rekommendation om hur ofta, länge eller mycket du ska göra.

Så vad ska vården rekommendera?
Rörelse, motion, återhämtning, tid med personer du tycker om och färre måste och mera kul?
Det gör de redan – och alla de sakerna har en reglerande effekt på ditt nervsystem.

När du verkligen förstår nervsystemsreglering slutar du leta efter en magisk lösning

I min onlinekurs i nervsytemsreglering nördar vi ner ännu mer och jag förklarar mer om vad som skapar nervsystemet reaktivitet – men också hur varje person lära känna sitt nervsystem. För att meditera kan ha lugnande = nedreglerande verkan för en person, men om en person som är helt i gasen försöker meditera så blir hon bara ännu mer stressad och uppvarvad.

Det finns alltså ingen övning eller aktivitet som har samma effekt för alla!
Det kan också varier hur meditationen känns på måndagen respektive på torsdagen.
Med en faktisk förståelse för hur nervsystemet funkar – och hur det samverkar med hormonsystemet, din uppväxt, dina känslor och din dagsform blir detta självklart.

Då slutar vi också leta efter den enda magiska övningen som ska fixa nervsystemet.
Eftersom den övningen inte finns.
Och eftersom ditt nervsystem inte är trasigt.
Det har gjort precis rätt sak utifrån det livet du har levt med syftet att hålla dig vid liv.
Men när du inte behöver kämpa för överlevnad längre tar det lite tid att ställa om
och informera nervsystemet att det är tryggt att skifta från överlevnadsläge till att frodas.

Om jag skulle försöka hålla mig kort, och sammanfatta mina tre bästa nycklar för hur du kan tänka eller förhålla dig till att stötta ditt nervsystem och stärka dess motståndskraft är det:

• Medveten närvaro i kropp, känsla, tanke och handling
• Rör på dig!
• Känn efter vad som ger DIG vila och återhämtning – det kan vara att fylla på med glädje

Jag hoppas att du känner dig lite mer nyfiken på nervsystemsreglering, att du har fått mer förståelse för vad det är och att du har tagit med dig något konkret så att du kan börja redan idag. Prova att ta de där medvetna andetagen, eller ge dig själv en stunds mjuk rörelse när du känner att stressen börjar ta över.

Och kom ihåg – det här är något du kan fortsätta att utforska och utveckla. Nervsystemsreglering är en resa, en nyckel till att förstå och hjälpa kroppen på djupet. Och du har verktygen inom räckhåll.

Och om du känner att du vill fördjupa dig ännu mer i det här ämnet så häng kvar – vi har bara börjat på resan! Jag hoppas du har fått några nya insikter idag och att du känner dig inspirerad att utforska hur ditt eget nervsystem påverkar dig.

Tills nästa avsnitt hittar du mig på instagram @veronicalowenbok och Youtube Vevve Löwenbok

Jag ser fram emot att fortsätta denna resa tillsammans
Tack för att du har lyssnat,

/Vevve

Källor för detta avsnitt:

Barrett, L. F., & Simmons, W. K. (2015). Interoceptive predictions in the brain. Nature reviews. Neuroscience, 16(7), 419–429. https://doi.org/10.1038/nrn3950

Craig A. D. (2002). How do you feel? Interoception: the sense of the physiological condition of the body. Nature reviews. Neuroscience, 3(8), 655–666. https://doi.org/10.1038/nrn894

Ekman R & Arnetz B (2005). Stress – Individen, Samhället, Organisationen, Molekylerna.

English A, McKibben E, Sivaramakrishnan D, Hart N, Richards J, Kelly P. A Rapid Review Exploring the Role of Yoga in Healing Psychological Trauma. Int J Environ Res Public Health. 2022 Dec 3;19(23):16180. doi: 10.3390/ijerph192316180. PMID: 36498254; PMCID: PMC9741324.

Gross, J. J. (Ed.). (2014). Handbook of emotion regulation (2nd ed.). The Guilford Press.

Harricharan, S., McKinnon, M. C., & Lanius, R. A. (2021). How Processing of Sensory Information From the Internal and External Worlds Shape the Perception and Engagement With the World in the Aftermath of Trauma: Implications for PTSD. Frontiers in Neuroscience, 15, 625490. https://doi.org/10.3389/fnins.2021.625490

Löwenbok, V. (2024). Nervsystemsreglering : kroppens nyckel till motståndskraft.

Neukirch, N., et al. Yoga for PTSD and the role of interoceptive awareness: A preliminary mixed- methods case series study. European Journal of Trauma & Dissociation (2018), https://doi.org/10.1016/j.ejtd.2018.10.003

Nguyen-Feng, V. N., Hodgdon, H., Emerson, D., Silverberg, R., & Clark, C. J. (2020). Moderators of treatment efficacy in a randomized controlled trial of trauma-sensitive yoga as an adjunctive treatment for posttraumatic stress disorder. Psychological Trauma: Theory, Research, Practice, and Policy, 12(8), 836–846. https://doi.org/10.1037/tra0000963

Schmalzl, L., Crane-Godreau, M. A., & Payne, P. (2014). Movement-based embodied contemplative practices: Definitions and paradigms. Frontiers in Human Neuroscience, 8. https://doi.org/10.3389/fnhum.2014.00205

Spara som favorit