Därför firar jag INTE Internationella Yogadagen 21:a juni

Om några dagar är det 21:a juni och Internationella Yogadagen. Du som är intresserad av yoga kanske har sett aviseringar för gratisklasser hos din lokala studio, eller av större aktörer som håller till på offentliga platser.
Jag tycker yoga är fantastiskt, och vill att så många som möjligt (som vill) ska kunna få ta del av det. Men jag firar inte Internationella Yogadagen då den inte har med yoga att göra, utan är stiftad utav politiska anledningar för att strömlinjeforma den Indiska identiteten.

Att yoga har sina rötter i Indien kan inte ha undgått någon. Inte heller att yoga är en multibilliondollar-industri som många vill dra nytta av.
Att det som vi idag får kommunicerat till oss som yoga (fysiska positioner aka asanas, utförda av viga, gärna vita kvinnor) är blott hundra år ungt kanske många av er också vet – om inte annat läs vad jag menar här.
Och det är i den unga historien som vi tar avstamp idag. Den som kopplar yoga till en fysisk praktik, den fysiska praktiken till ett hälsosamt välmående och formar/bekräftar den Indiska världsbilden.

Att djupgående berätta om Indiens infekterade historia med olika styren, maktkamper och att först 1948 bli fri från den brittiska kolonialiseringen, samt hur det har format den Indiska identiteten (och viljan att forma en nationalstat med vissa tydliga markörer) skulle ta för lång tid och jag är inte personen som kan göra det rättvisa. Men det är viktiga faktorer som påverkat uppkomsten av Internationella Yogadagen.

Internationella Yogadagen firas sedan 2015, och det var på initiativ av Indiens premiärminister Narendra Modi, som sanktionerades i FN’s generalförsamling (beslutet togs 2014). Modi sa då i sitt tal till generalförsamlingen: ”Yoga should not be just an exercise for us, but it should be a means to get connected with the world and with nature.” och proklamerade yoga “Indiens gåva till omvärlden.”

Men skälet till varför Modi vill uppmärksamma yoga, och återta kopplingen till den indiska identiteten är, hårddraget, att han vill stärka den hinduiska identiteten.

En rädsla i landet är att yoga, tack vare hur omvärlden ser på det, används för att lura in, eller tvinga på, en hinduisk, nationalistisk agenda. I flera år har parlamentariker propsat på att yoga ska vara obligatoriskt i skolan, vilket mött protester från bl.a. muslimska samhällsgrupper. När Internationella Yogadagen infördes skickade Modis regering ut strikta instruktioner till statliga anläggningar hur de skulle arrangera dagen, samt med förtydligande om represalier om det inte utfördes enligt plan.
”One member of Modi’s conservative Bharatiya Janata Party (BJP) Yogi Adityanath has said that opponents of Yoga Day—or those who think surya namaskar, a sequence of postures believed by some to be Hindu should be excluded from the yoga protocol—should “leave Hindustan” or “drown themselves in the sea or live in a dark room for the rest of their lives.” (1)

”There is an attempt to link yoga with national pride as part of India’s ancient legacy. Any opposition toward the practice is branded as anti-national. Therefore, participation in Yoga Day has become, in a way, the yardstick of one’s patriotism.” (2)

Den Indiska högern är omskriven för sin intolerans mot islam och kristendom. Dels infekteras det fortfarande pågrund av konflikten om området Kashmir till följd av delningen med Pakistan. Vilket spär på det otrevliga klimatet för muslimer i Indien. Samtidigt som spåren av det brittiska styret fortfarande syns tydligt och lever färskt i mångas minnen, vilket då i sin tur även skapar ovilja mot kristna.
”Right-wing movements such as RSS (Modis ursprungsparti, min anteckning), with their uniforms and their military discipline are an after-effect of British colonialism, with its denigration of Hindu military prowess: these organizations want to demonstrate the strength of Hindus. Because of historical conflict and because of the ongoing dispute about ownership of Kashmir, Pakistan and all Muslims are perceived by Hindus of the extreme right as their enemy”. (3)

Att du går på en gratisklass för att må bra, eller arrangerar något för att bygga community eller uppmärksamma hur fantastiskt yoga är och kan vara är i sig en underbar idé. Men när vi gör det som en del av Internationella Yogadagen är detta vad vi (omedvetet) bidrar till. Och att säga ”men min intention är gemenskap, och union” är att blunda för att all uppmärksamhet är en boost för den ursprungliga agendan. Om du vill dela yoga och hylla gemenskap, välj en annan dag, ett annat sammanhang.

I och med att hinduismen befästs som en del av den Indiska nationalidentiteten på detta sätt minskar minoriteternas rättigheter, samt rättigheterna hos dem som erkänner sig till andra religioner. Och det är problematiskt för att uttrycka mig milt.
Hinduismen har inget facit på hur det utövas, vilken eller vilka gudar som ska tillbes när, var, hur. Det är en uppsjö av traditioner, riter och praktiseringar. Att försöka standardisera hinduism, vilket också nu pågår i landet, är inte bara att förtränga den rikedom hinduismen bär på. Det är också ett sätt att säga ”antingen är du med oss, eller mot oss”.
Och i det här fallet är jag inte med.

Källor
(1) https://qz.com/india/433356/on-international-yoga-day-yoga-is-just-politics-by-other-means/
(2) https://thediplomat.com/2015/06/international-yoga-day-sparks-controversy-in-india/
(3) Religions in the Modern World : Traditions and Transformations, edited by Linda Woodhead, et al., Routledge, 2016

Läs också:
https://www.dn.se/nyheter/varlden/patriotisk-yra-och-falska-rykten-ger-modi-fordel-i-valet/
https://www.dn.se/nyheter/varlden/modi-kopierar-trump-med-india-first/
https://www.svd.se/har-har-hogernationalister-skapat-sitt-dromsamhalle
https://www.svd.se/indiens-valvinnare-har-rotterna-i-extrem-hindunationalism