Spara som favorit

Trauma påverkar inte bara vårt medvetna tänkande, utan också vår kropp. Många som lever med trauma upplever både psykiska och fysiska symptom som kan vara svåra att förstå. Och de är svårbehandlad med enbart traditionell psykoterapi. Därför ger metoder som tar hänsyn till det komplexa samspelet mellan vår psykologi och vår fysiologi bäst förutsättningar för framgångsrik behandling. Integrativ psykosomatisk terapi kombinerar kroppsbaserade metoder, psykologi och neurovetenskap för mer djupgående behandling.

I denna artikel kommer du att få lära dig vad integrativ psykosomatisk terapi innebär. Hur trauma påverkar både kropp och sinne, och hur denna metod kan hjälpa människor att återfå balans och välmående. Vi kommer även att dyka djupare in i de centrala principerna bakom terapin. Samt hur den kan bidra till långvarig läkning och återhämtning.

Innehåll

• Vad är integrativ psykosomatisk terapi?
  • Terapeutiska rötter: trauma, kropp och psyke
  • Hur trauma påverkar kroppen och sinnet
  • Traumats påverkan på nervsystemet och kroppens reaktioner
  • Kroppens försvarsmekanismer och somatiska symptom

• Centrala principer inom integrativ psykosomatisk terapi
  • Kroppens roll i bearbetningen av trauma
  • Vikten av emotionell reglering och kroppsbaserad närvaro
    Sambandet mellan kroppsliga sensationer och emotionellt välbefinnande

• Metoder och tekniker inom integrativ psykosomatisk terapi
  • Kombinationen av kognitiv, emotionell och kroppslig behandling
  • Kroppsbaserade metoder
  • Andning och mindfulness-tekniker för traumabearbetning

• Nervsystemets roll i stress och trauma – och att återfå balans
  • Nervsystemet är skapt för att ändras, så du är aldrig körd!
  • Att arbeta med nervsystemsreglering i terapi

• Psykosomatiska symptom vid långvarig stress, och trauma
  • Hur psykosomatiska symptom relaterar till trauma
  • Hur psykosomatiska symptom behandlas

• Betydelsen av terapeutisk allians och trygghet i behandlingen
  • Att arbeta med toleransfönstret
  • Kultivera en nyfiken och icke-dömmande miljö

• Integrering av trauma i vardagen och långsiktigt välbefinnande
  • Att stärka kroppens och sinnets resiliens
  • Vikten av kontinuerlig självreflektion, rörelse och egenvård

Vad är integrativ psykosomatisk terapi?

Integrativ psykosomatisk terapi är det kan benämner den terapin jag bedriver. Det är en behandlingsform som fokuserar på sambandet mellan det medvetna tänkandet och kroppens omedvetna (automatiska) fysiologiska reaktioner som samverkar för att skapa vår upplevelse av oss själva och omvärlden. Integrativ psykosomatisk terapi utgår från forskning inom områden så som psykologi, neurovetenskap och biomedicin. Områden som tidigare sågs som separeata, men som idag förstås vara otvivelaktigt sammanvävda. Utifrån det mer moderna synsättet finns det idag ett gediget evidensläge som har kartlaggt att livet, stress och trauma inte enbart påverkar vårt medvetna. Så som tankar och känslor.

När det gäller trauma vet vi idag att det skapar ihållande förändringar i hjärnans struktur, och våra fysiologiska processer. Genom att kombinera kroppsorienterade tekniker med psykoterapeutiska metoder, kan vi alltså hjälpa individer bearbeta och bearbeta olika livshändelser, däribland trauma på både ett mentalt och kroppsligt plan. Och därmed få mer djupgående och långvariga resultat.

Terapeutiska rötter: trauma, kropp och psyke

Utvecklingen av psykosomatisk terapi har sina rötter i flera olika discipliner. Redan under 1900-talets mitt började forskare och kliniker som Wilhelm Reich och Pierre Janet erkänna den avgörande roll kroppen spelar i hur trauma bearbetas. På senare tid har vetenskapliga studier om psykosomatiska sjukdomar och trauma lagt grunden för mer evidensbaserade behandlingsmodeller. Där både kropp och sinne betraktas som oupplösligt förenade i läkningsprocessen.

Grunden för det jag kallar integrativ psykosomatisk terapi vilar på evidensbaserad psykoterapi och somatisk traumaterapi. Det utgår med andra ord ifrån en djup förståelse för hur allt vi upplever påverkar både kropp och psyke. Den psykoterapeutiska grunden är grundläggande psykoterapeutisk utbildning med integrativ inriktning på KBT (Kognitiv Beteendeterapi) och AFT (Affektfokuserad psykodynamisk terapi). Den somatiska grunden utgår från tekniker som används inom evidensbaserad Traumaanpassad Yoga, samt Somatic Experiencing och Sensorimotor Psychotherapy.

När en person utsätts för en traumatisk händelse, reagerar hjärnan och det autonoma nervsystemet med försvarsreaktioner och överlevnadsreponser. Till exempel ”fight, flight eller freeze.” Beroende på hur överväldigad hjärnan blir kan dessa biologiska reaktioner upprepas även efter att situationen har passerat. Det kan medföra en rad fysiska symptom och emotionella blockeringar som kan påverka en individ under lång tid.

Integrativ psykosomatisk terapis centrala principer bygger på att stötta kroppens inneboende förmåga till självreglering. För vi får inte glömma att vi är skapta att klara av livet utmaningar! Vilket innebär att nervsystemet (framförallt det autonoma nervsystemet och hjärnans omedvetna delar) är skapt för att självreglera och återfinna balans efter att ha varit med om traumatiska och stressiga händelser.

Genom att uppmärksamma kroppsliga sensationer, känslor och reaktioner under terapeutiska sessioner, kan individen gradvis återfå kontakt med sin kropp och emotionella upplevelse. Målet är inte bara att förstå trauma intellektuellt, utan att också integrera och bearbeta det genom kroppen.

Hur trauma påverkar kroppen och sinnet

Trauma kan leda till psykosomatiska symptom. Vilket innebär att det manifesterar sig i kroppen i form av smärtor, spänningar eller andra fysiska problem. Detta kopplas till kroppens försvarsmekanismer. Som är avsedda att skydda oss i akuta situationer men som ofta förblir aktiverade långt efter att traumat är över.

Traumats påverkan på nervsystemet och kroppens reaktioner

En av de mest påtagliga effekterna av trauma är dess påverkan på hjärnans automatiska funktioner och processer, samt det autonoma nervsystemet. När vi upplever en traumatisk situation, aktiverar kroppen det autonoma nervsystemet, med inbyggda överlevnadsreaktioner. Kroppen mobiliserar då sina resurser för att antingen slåss, fly eller frysa för att skydda sig från fara. Denna aktivering innebär en snabb ökning av stresshormoner som adrenalin och kortisol, och kroppen förbereder sig för att hantera hotet.

Om traumatiska upplevelser inte bearbetas eller hanteras, kan nervsystemet hamna i en loop av kronisk aktivering. Detta kan leda till långvariga stressreaktioner, såsom ångest, hypervaksamhet eller känslomässig avtrubbning. Förutom de emotionella och mentala effekterna, visar sig detta ofta i kroppen genom symptom som muskelspänningar, magproblem och hjärtklappning. I integrativ psykosomatisk terapi är det därför avgörande att arbeta direkt med kroppen för att lugna och reglera nervsystemet.

En nyckelmetod inom detta är att arbeta med medveten närvaro i tanke, känslor och kropp då det är grunden för nervsystemsreglering. Detta hjälper till att återställa balansen i nervsystemet och återföra kroppen till ett mer avslappnat och tryggt tillstånd. Detta kan göras genom andningstekniker, rörelse och uppmärksamhet på kroppens sensationer och att skapa en kontextuell förståelse. Vilket är centralt för att bearbeta trauma på ett djupare plan.

Kroppens försvarsmekanismer och somatiska symptom

När vi utsätts för trauma reagerar kroppen med olika försvarsmekanismer. Förutom de omedelbara reaktionerna som uppstår under en traumatisk händelse, kan hjärnan fortsätta att reagera långt efteråt genom att utveckla olika somatiska symptom som upplevs i kroppen. Detta kan inkludera allt från kronisk muskelspänning och migrän till hjärtklappning och magbesvär.

Så när någon säger att kroppen håller räkningen, eller att kroppen ”minns” trauma, är det alltså genom dessa fysiska reaktioner som skapas av de omedvetna delarna av hjärnan. OBS! Bara för att detta sker i, och kommuniceras från, hjärnan innebär det inte att du tänker dig till det eller hittar på det!

Vid trauma upplever många att deras kropp fortsätter att svara på stress eller triggers som om de fortfarande befinner sig i en hotfull situation. I traumaterapi arbetar terapeuten med att hjälpa patienten att identifiera och bearbeta dessa kroppsliga spänningar och blockeringar. Vilket kan leda till både fysisk och emotionell lättnad.

Kroppsbaserade metoder inom traumaterapi ger individer verktyg för att lära om det omedvetna att dessa triggers inte behöver reageras på med ett maxpåslag i överlevandsrespons och kroppsliga reaktioner. Genom att arbeta med kroppens försvarsmekanismer och utveckla nya, mer adaptiva sätt att hantera stress och emotionella utmaningar, kan individen gradvis börja återfå en känsla av säkerhet och kontroll över sin kropp och sitt liv.

Centrala principer inom integrativ psykosomatisk terapi

Kroppens roll i bearbetningen av trauma

I integrativ psykosomatisk terapi spelar kroppen en central roll i läkningsprocessen. Trauma lagras inte bara i det medvetna tänkandet. Trauma skapar också strukturella förändringar i de omedvetna delarna av hjärnan så som minnescentrat, det limbiska systemet och hur alla delar i hjärnan kommunicerar med varandra. Därför upplever många fysiska effekter av trauma, såsom muskelspänningar, sömnproblem och somatiska symptom. Vilka kvarstår långt efter den ursprungliga händelsen.

För att bearbeta trauma effektivt måste vi arbeta med både det medvetna och det omedvetna. Med tanke och rörelse. Kroppsbaserade traumaterapier tillåter patienten att gradvis bearbeta trauma utan att bli överväldigad. Detta genom att fokusera på kroppsliga sensationer och aktivera kroppens naturliga läkande förmåga.

Detta fokus på kroppen som en väg till läkande grundar sig i en biomedicinsk förståelse för hur nervsystemet fungerar. Och hur det är bron mellan vår psykologi och vår fysiologi. Studier visar att trauma ofta sätter nervsystemet i ett konstant tillstånd av beredskap, vilket kan leda till långvariga stressreaktioner. Därför är en viktig del av den terapeutiska processen att reglera nervsystemet och arbeta upp motståndskraften (resiliensen). Och på så vis hjälpa patienten att känna sig trygg och avslappnad i sin kropp igen.

Vikten av emotionell reglering och kroppsbaserad närvaro

Emotionell reglering är en av de mest avgörande aspekterna av integrativ psykosomatisk terapi. Trauma kan göra det svårt att hantera starka känslor, och många individer upplever antingen ett överväldigande flöde av emotioner eller en känslomässig avtrubbning. Kroppsbaserad närvaro blir här ett viktigt verktyg för att återta kontrollen över både känslor och kroppsliga reaktioner.

Genom att lära sig att stanna kvar i kroppen och observera vad som händer i nuet kan patienten skapa en större känslomässig stabilitet. Medveten närvaro (mindfulness) och andningsövningar är exempel på tekniker som används för att reglera känslor och bygga upp en trygg bas i kroppen. Dessa tekniker gör det möjligt för patienten att möta svåra känslor på ett mer kontrollerat sätt, utan att bli överväldigad.

Emotionell reglering är nära kopplad till patientens behov av att känna sig trygg och stabil i sitt liv. En individ som lever med obearbetat trauma kan ofta känna sig emotionellt reaktiv eller avstängd. Genom att använda terapeutiska tekniker för att gradvis återupprätta emotionell balans, kan patienten börja navigera genom sitt liv med en större känsla av emotionellt välbefinnande och kontroll.

Sambandet mellan kroppsliga sensationer och emotionellt välbefinnande

Sambandet mellan kroppsliga sensationer och emotionellt välbefinnande är en central princip inom integrativ psykosomatisk terapi. Våra känslor är inte bara mentala tillstånd – de upplevs också fysiskt i kroppen som sensationer. När vi är stressade eller traumatiserade, kan dessa fysiska sensationer vara överväldigande, såsom hjärtklappning, tryck över bröstet eller en känsla av tyngd i kroppen.

Genom att uppmärksamma dessa kroppsliga signaler och använda dem som vägvisare, kan patienten börja förstå och bearbeta sina känslor på ett djupare plan. Detta skapar både medveten och omedveten förankring . Något som är avgörande för en lyckad terapi och traumaterapi!
Kroppsbaserade metoder hjälper patienten att lära sig att känna igen och reglera dessa sensationer. Vilket i sin tur bidrar till att stärka motståndskraften.

Forskning visar att detta arbete med kroppsliga sensationer kan ha en djupgående effekt på emotionell läkning. Att arbeta med kroppen och traumabehandlingens psykosomatiska aspekter ger en möjlighet att på djupet integrera både emotionella och fysiska upplevelser. Detta leder till en mer holistisk och varaktig förändring. Denna process hjälper patienten att börja känna en starkare koppling mellan sina kroppsliga reaktioner och sitt känslomässiga tillstånd. Detta leder till att stärker deras förmåga att leva ett mer integrerat och balanserat liv.

Metoder och tekniker inom integrativ psykosomatisk terapi

Kombinationen av kognitiv, emotionell och kroppslig behandling

En av de mest kraftfulla aspekterna av integrativ psykosomatisk terapi är hur den kombinerar kognitiva, emotionella och kroppsliga behandlingar för att uppnå ett holistiskt helande. Istället för att enbart fokusera på en aspekt av trauma, som de mentala, känslomässiga eller kroppsliga upplevelserna, tar denna metod ett heltäckande grepp där alla tre dimensioner behandlas tillsammans.

Kognitivt arbete inom terapi fokuserar på att hjälpa patienten att identifiera och förändra negativa tankemönster som har uppstått som en följd av livsmönster, händelser och trauma. Dessutom läggs vikt vid att hjälpa patienten få förståelse för händelseförloppet, vad som ledde dit och den egna reaktioner. Genom samtalsterapi och reflektion lär sig patienten att utveckla nya, mer adaptiva sätt att tänka kring sina upplevelser. Emotionellt arbete innebär att individen får möjlighet att utforska sina känslor i en trygg miljö, vilket hjälper dem att bearbeta obearbetade emotionella sår.

Det är dock i kombinationen av dessa med kroppsbaserade metoder som verklig holistisk förändring sker. Att inkludera kroppen i behandlingen gör det möjligt för patienten att inte bara förstå livshändelser så som exempelvis trauma intellektuellt. Utan också uppleva och bearbeta det fysiskt. Detta integrativa tillvägagångssätt stärker individens förmåga att både känna och reglera sina känslor. Samtidigt som kroppen får en chans att släppa det trauma den hållit fast vid.

Forskning kring denna typ av kombinerad behandling visar att det är särskilt effektivt för individer som har upplevt långvarigt eller komplext trauma, eftersom den erbjuder en balanserad och mångfacetterad metod för att hantera de olika aspekterna av traumatiska upplevelser. För patienter innebär detta att de får verktyg för att inte bara förstå sitt trauma. Utan också att återfå kontrollen över sin kropp och sitt liv.

Kroppsbaserade metoder

Kroppsbaserade metoder utgör kärnan i integrativ psykosomatisk terapi, då allt vi är med om upplevs medvetet och omedvetet. I tanke, känsla och kropp. Vid trauma blir våra system överväldigade. Detta leder till fortsatt påverkan av kroppsliga, kognitiva och emotionella processer. Genom att arbeta gradvis, och i små doser närma sig och känna igen kroppens stressreaktioner, såsom sensationer, muskelspänningar eller obehag, kan patienten börja bearbeta traumatiska upplevelser utan att bli överväldigad. Trygghet och ett inkännande tempo stöttar nervsystemet att hitta sin ”väg ur” sitt fastlåsta läge genom små steg.

Metoder som kombinerar kognitiv bearbetning med kroppsorienterade tekniker kan vara särskilt effektiva för individer med psykosomatiska symptom eller långvariga fysiska effekter av trauma, likväl som ogynsamma barndomsupplevelser och stressproblematik. Detta då de erbjuder ett sätt att direkt arbeta med kroppens reaktioner och skapa nya erfarenhet och inre scheman för hjärnan.

Andning och mindfulness-tekniker för traumabearbetning

En annan viktig del av integrativ psykosomatisk terapi är användningen av andningstekniker och mindfulness för att hantera stress och trauma samt reglera känslor. När kroppen reagerar på stress och trauma kan andningen ofta bli snabb och ytlig, vilket i sin tur förstärker känslan av ångest och stress. Genom att lära sig medvetna andningsövningar kan patienten påverka sin fysiologiska reaktion på stress och trauma, och därmed lugna sitt nervsystem.

Mindfulness-tekniker spelar också en avgörande roll för att hjälpa individer bli mer medvetna om sina kroppsliga och känslomässiga tillstånd. Genom att praktisera närvaro i stunden kan patienten börja observera sina tankar och känslor utan att låta sig överväldigas av dem. Denna teknik hjälper till att skapa ett utrymme mellan upplevelse och reaktion, vilket gör det möjligt för patienten att bearbeta svåra känslor på ett mer kontrollerat sätt.

För många patienter är andning och mindfulness ovärderliga verktyg i processen att reglera både kropp och sinne. Dessa tekniker tillgodoser ett viktigt behov – att finna en känsla av säkerhet och kontroll över den egna kroppen, även när känslor av överväldigande trauma hotar att ta över.

Nervsystemets roll i stress och trauma – och att återfå balans

När vi upplever trauma aktiveras kroppens autonoma nervsystem, som är indelat i två huvudkomponenter: det sympatiska och det parasympatiska nervsystemet. Dessa system styr kroppens svar på stress och fara, och deras roll i trauma är avgörande för att förstå hur både fysiska och emotionella reaktioner uppstår.

Vid trauma eller långvarig stress rubbas samspelet mellan dessa två delar, det benämns som att nervsystemet blir dysreglerat. Att förstå nervsystemets roll i trauma ger oss värdefulla insikter i varför många individer fortsätter att uppleva fysiska och känslomässiga symptom långt efter den traumatiska händelsen. I integrativ psykosomatisk terapi ligger därför stort fokus på att hjälpa patienten återställa balansen mellan det sympatiska och parasympatiska systemet, vilket är avgörande för långvarigt välmående.

Nervsystemet är skapt för att ändras, så du är aldrig körd!

En annan viktig grundpelare är kunskapen om att vår hjärna och övriga delar av nervsystemet är plastiskt. Förut var det ”allmän kännedom” att vi hade ett bestämt antal hjärnceller. Att när de dog så var de döda, och att det inte gick att få nya hjärnceller. Idag vet vi att det ständigt dör och föds hjärnceller. Samt att de ombildas och kan få nya “uppdrag”. Vi vet också att det finns flera saker vi själva kan göra för att stimulera nybildning (neurogenes) av hjärnceller likväl som omstrukturering (neuroplasticitet).

Och tack vare nervsystemets förmåga till ny- och ombildning kan du påverka!
Ibland ger en insats som kombinerar medvetenhet i tanke, känsla och rörelese liten lättnad, ibland skapar det enorm förbättring.

Vad det aldrig är, är slöseri med tid, eller totalt verkningslöst

View this post on Instagram

A post shared by Nervsystemsreglering för stress- & känslobalans (@vevvelowenbok)

Att arbeta med nervsystemsreglering i terapi

För att hjälpa patienter som har fastnat i ett tillstånd av kronisk aktivering eller avstängning, är ett av de första stegen i terapi att arbeta med nervsystemsreglering. Denna process är grundläggande för att skapa ett tillstånd av säkerhet och stabilitet i kroppen, vilket är nödvändigt för att kunna bearbeta trauma.

Genom olika kroppsbaserade tekniker, såsom andningsövningar, mindfulness och sensationsmedvetenhet, lär sig patienten att identifiera och reglera sina kroppsliga stressreaktioner. Dessa tekniker hjälper individen att gradvis återknyta kontakten med sin kropp och lugna sitt överaktiva nervsystem. Att arbeta med kroppen på detta sätt gör det möjligt för patienten att känna sig tryggare och mer närvarande, vilket i sin tur underlättar bearbetningen av emotionella och mentala trauman.

Genom att återställa kroppens förmåga att växla mellan sympatisk och parasympatisk aktivering på ett hälsosamt sätt, får patienten en större känsla av kontroll över sina känslomässiga och kroppsliga reaktioner. Detta är särskilt viktigt för patienter som lider av posttraumatisk stress eller andra traumarelaterade problem.

Psykosomatiska symptom vid långvarig stress, och trauma

Långvarig stress, och trauma påverkar inte bara våra känslor och tankar, utan leder ofta till omedvetna, autonoma och ofrivilliga kroppsliga reaktioner. Psykosomatiska symptom är fysiska besvär som har en psykisk eller emotionell orsak. Vid trauma kan dessa symtom uppstå som ett direkt resultat av den kroppsliga och känslomässiga stressen. Vanliga fysiska symptom på trauma inkluderar:

• Muskelsmärta och spänningar, särskilt i områden som nacke, axlar och rygg.
• Magbesvär, inklusive matsmältningsproblem, magont, IBS (irriterad tarm) och illamående.
• Hjärtklappning, bröstsmärtor och känslan av att hjärtat slår oregelbundet.
• Andningssvårigheter eller känslan av att inte kunna ta tillräckligt med luft.
• Huvudvärk eller migrän som triggas av stress eller ångest.
• Sömnproblem, som insomni, mardrömmar eller känslan av att aldrig vara utvilad.

Forskning visar att dessa fysiska symptom är en följd av hur nervsystemet reagerar på långvarig stress, och trauma. När kroppen hamnar i ett konstant tillstånd av kamp eller flykt (sympatisk aktivering) eller bedövning (parasympatisk aktivering) blir den överväldigad av stresshormoner som påverkar de inre organen och musklerna. Därför kan personer som upplevt långvarig stress, eller trauma ofta utveckla kroniska fysiska problem, som inte verkar ha någon medicinsk orsak.

Hur psykosomatiska symptom relaterar till trauma

De psykosomatiska symptomen vid trauma uppstår eftersom kroppen, efter en traumatisk upplevelse eller långvarig stress, har svårt att återgå till sitt reglerade tillstånd. Hjärnan misslyckas med att bearbeta den traumatiska händelsen till långtidsminnet och återupprepar den fysiska reaktionen. Detta leder till fortsatt långvarig stress och fysiska besvär. Resultatet kan bli en ond cirkel där kroppens fysiska symtom förvärrar individens emotionella och mentala tillstånd.

När trauma inte bearbetas kan hjärnan börja reagera på dagliga stressorer som om de vore livshotande. Den ständiga aktiveringen av det sympatiska nervsystemet kan leda till muskelspänningar och smärta, samt överbelastning av mag-tarmkanalen och hjärtat. Långvarig aktivering av stressresponsen är starkt kopplad till utvecklingen av psykosomatiska sjukdomar som kronisk smärta, migrän, fibromyalgi och mag-tarmsjukdomar.

Ttrauma kan ligga till grund för många av dessa fysiska problem, även om de inte alltid känns igen som sådana. Många individer söker vård för sina kroppsliga symtom utan att förstå den underliggande kopplingen mellan sina fysiska besvär och traumatiska upplevelser. Att adressera både de psykologiska och fysiska aspekterna av trauma blir därmed avgörande för att uppnå en helhetlig läkning.

Hur psykosomatiska symptom behandlas

I integrativ psykosomatisk terapi är en viktig del av behandlingen att arbeta med både de fysiska och emotionella aspekterna av trauma. Att arbeta med kroppen, genom tekniker som kroppsmedvetenhet, somatic experiencing, och sensorimotor psykoterapi, är centralt för att hjälpa patienten att med stress och spänning som orsakar spänning, obehag och eller smärta.

Kroppsbaserade metoder syftar till att skapa en djupare förståelse för kroppens signaler och återställa balansen mellan det sympatiska och parasympatiska nervsystemet. Genom att uppmärksamma kroppsliga sensationer, såsom muskelspänningar eller hjärtklappning, kan patienten lära sig att känna igen de tidiga tecknen på stress och därmed arbeta med att reglera dessa reaktioner. Andningsövningar och mindfulness är ytterligare tekniker som används.

För patienter som lider av psykosomatiska symptom, handlar behandlingen om att återskapa en känsla av trygghet och kontroll i kroppen. Som tidigare nämnts kan kombinerandet av kognitiv, emotionell och kroppslig behandling hjälpa patienten att förstå sambandet mellan sina fysiska symptom och det trauma de har upplevt. Detta ger dem verktyg att både lindra sina kroppsliga besvär och bearbeta den underliggande traumatiska upplevelsen.

Forskning på detta område visar att en holistisk behandlingsmodell, som kombinerar kroppsmedvetenhet med emotionellt och kognitivt arbete, leder till förbättringar i både psykiska och fysiska symptom. Detta integrativa angreppssätt ger patienten möjlighet att inte bara behandla de ytliga symtomen. Utan också bearbeta den underliggande orsaken till deras psykosomatiska besvär.

Betydelsen av terapeutisk allians och trygghet i behandlingen

Inom all terapi spelar relationen mellan terapeut och patient en avgörande roll för effektiviteten av behandlingen. Den terapeutiska alliansen, som refererar till det samarbetsförhållande som byggs upp mellan terapeut och patient, är en grundpelare för att skapa en trygg och stödjande miljö. Forskning visar att den absolut viktigaste faktorn för en lyckad behandling är en stark terapeutisk allians. Detta särskilt för individer som har upplevt trauma. När patienten känner sig trygg och förstådd, ökar chansen att de öppet kan utforska sina känslor, tankar och kroppsliga upplevelser.

Att skapa en atmosfär av trygghet och förtroende är avgörande för att patienten ska kunna dela med sig av sina svåraste upplevelser. Genom att aktivt lyssna, visa empati och bekräfta patientens känslor, ökar sannolikheten att patienten känner sig säker och stöttad. Detta i sin tur öppnar upp för djupare insikter och bearbetning av trauman.

Att arbeta med toleransfönstret

Ett centralt koncept inom traumabehandling är toleransfönstret (window of tolerance), som beskriver det område av emotionell och fysiologisk arousal där individen kan bearbeta och hantera sina känslor på ett effektivt sätt. När patienten är inom detta fönster, kan de engagera sig i terapin, reflektera över sina upplevelser och reagera på terapin på ett produktivt sätt.

När långvarig stress eller trauma är involverat, kan patientens toleransfönster ofta påverkas. Många individer har en tendens att antingen bli överväldigade av sina känslor (hyperarousal) eller känna sig avstängda och dissocierade (hypoarousal). En terapeut som arbetar med dessa ämnen behöver därför vara medveten om var patienten befinner sig och anpassa behandlingen för att hjälpa dem att återgå till sitt fönster av tolerans. Genom att observera kroppsspråk och fysiska reaktioner kan relevant stöd erbjudas i realtid och justera terapin så att patienten förblir i en trygg och hanterbar känslomässig zon.

View this post on Instagram

A post shared by Nervsystemsreglering för stress- & känslobalans (@vevvelowenbok)

Att kultivera en nyfiken och icke-dömmande miljö

För att skapa en säker behandlingsmiljö är det viktigt att erbjuda en stödjande och icke-dömande atmosfär. Detta kan inkludera att etablera tydliga ramar för terapin, visa respekt för patientens gränser och erbjuda verktyg för självreglering. Detta medför även att patienten stöttas att återfå kontrollen över sina känslor och fysiologiska reaktioner.

Forskning visar att en trygg behandlingsmiljö inte bara minskar ångest och stress, utan också främjar neurologiska förändringar i hjärnan. Vilket kan leda till en ökad förmåga att bearbeta trauma. När vi känner oss trygga, aktiveras det parasympatiska nervsystemet, vilket skapar förutsättningar för läkning och integration av traumatiska upplevelser.

Genom att fokusera på att bygga en stark terapeutisk allians och skapa en säker behandlingsmiljö stöds patientens resa mot gynnsam förändring. Det handlar inte bara om att bearbeta det förflutna, utan även om att utveckla verktyg för att möta framtida utmaningar. Patientens behov av trygghet och stöd bör alltid stå i centrum för behandlingen. Genom att skapa en stabil grund kan patienten bli stärkt i att återta kontrollen över sitt liv.

Integrering av trauma i vardagen och långsiktigt välbefinnande

Att integrera trauma i vardagen är en viktig del av läkningsprocessen. När patienter har arbetat igenom sina traumatiska upplevelser i terapi, handlar nästa steg om att återfå kontrollen över sina liv och skapa en meningsfull framtid. En av de första åtgärderna är att hjälpa patienten att förstå och acceptera sina upplevelser som en del av deras livshistoria, snarare än som en definierande egenskap. Genom att erkänna och validera sina känslor och upplevelser kan patienter påbörja resan mot ett mer integrerat liv.

Individer som har genomgått trauma kan må bättre när de engagerar sig i aktiviteter som främjar självmedkänsla och reflektion. Att skriva en dagbok, delta i kreativa uttryck som konst eller musik, eller utöva meditation kan hjälpa patienter att bearbeta sina känslor och hitta nya perspektiv. Genom dessa aktiviteter kan de skapa mening och få en djupare förståelse för hur deras trauma har påverkat deras liv.

Att stärka kroppens och sinnets resiliens

Motståndskraft, eller resiliens, är förmågan att återhämta sig från motgångar. Det är en central del av läkningsprocessen efter trauma. Genom att stärka motståndskraften kan patienter utveckla verktyg för att hantera framtida utmaningar. Detta inkluderar att arbeta med kroppsbaserade metoder och öva på att vara medveten om sina kroppsliga sensationer och känslor.

Målet är att patienten blir mer medveten om sina emotionella och fysiska reaktioner. En effekt av detta är minskade symtom på ångest och depression, samt ökad allmän känslan av välbefinnande. Genom att vara i kontakt med sina kroppsliga känslor kan patienter lära sig att identifiera tidiga tecken på stress och agera innan de blir överväldigade.

Dessutom kan patienter stärka sin resiliens genom att engagera sig i fysisk aktivitet. Motion har visat sig ha positiva effekter på både kropp och sinne, vilket främjar produktionen av endorfiner och andra neurotransmittorer som bidrar till ett mer positivt humör. Regelbunden träning kan också hjälpa till att förbättra sömn och minska kroppslig spänning, vilket är avgörande för att uppnå långsiktig läkning.

Vikten av kontinuerlig självreflektion, rörelse och egenvård

En annan central del av att integrera trauma i vardagen är vikten av att kontinuerligt avsätta tid för självreflektion, rörelse och egenvård. Samt att fylla på med det som gör att du kommer närmare dig själv. Som en del av detta är det hjälpsamt att utveckla rutiner som stödjer ditt psykiska och fysiska välbefinnande. Detta kan inkludera att sätta av tid för aktiviteter som ger dig glädje och avkoppling, såsom yoga, meditation, läsning eller att vara i naturen. Genom att skapa en strukturerad och stödjande miljö kan du lära dig att prioritera dina behov och hälsa.

Genom att implementera strategier för självreglering, medveten reflektion och medveten rörelse, kan du lära dig att hantera dina känslor och fysiologiska reaktioner på ett mer medvetet sätt. Detta ger dig verktyg för att hantera livets utmaningar och främjar ett mer hållbart och meningsfullt liv.

Att integrera trauma i vardagen handlar också om att bygga och underhålla stödjande relationer. Vi människor är relationella varelser och vi kan göra en stor del av arbete själva – men inte resan. Mycket av trauma kommer också till följd av bristande relationellt stöd.
Därför är relationer som erbjuder förståelse, stöd och trygghet oerhört välgörande. Genom att dela dina erfarenheter med andra som har liknande upplevelser kan du också känna en känsla av gemenskap och minska känslan av isolering.

Genom att stödja patientens kroppsliga och emotionella processer kan terapeuter hjälpa dem att återfå kontrollen över sina liv och uppnå långsiktigt välbefinnande. Med en växande mängd vetenskapliga bevis blir det allt tydligare att denna typ av terapi inte bara är en kritisk komponent i all typ av terapi, framförallt traumabehandling.

Läs mer:

• Nervsystemsreglering: Kroppens nyckel till motståndskraft (Bok)
• Traumaanpassad Yoga (utbildning och forskning)
• Kan ett gammalt trauma påverka hur jag reagerar idag? (Artikel)
• Traumalexikon
• Så kan obalans i nervsystemet uttrycka sig (Artikel)
• Nej, nervsystemet har inte bara två lägen (Artikel)

Bracha, S. (2004) Freeze, Flight, Fight, Fright, Faint; Adaptationist Perspectives on the Acute Stress Response Spectrum. CNS Spectrums. Vol. 9, Iss. 9, (Sep 2004): 679-685. DOI:10.1017/S1092852900001954

Fugate, J.M.B., Macrine, S.L. & Hernandez-Cuevas, E.M. Therapeutic Potential of Embodied Cognition for Clinical Psychotherapies: From Theory to Practice. Cogn Ther Res 48, 574–598 (2024). https://doi.org/10.1007/s10608-024-10468-y

Harricharan, S., McKinnon, M. C., & Lanius, R. A. (2021). How Processing of Sensory Information From the Internal and External Worlds Shape the Perception and Engagement With the World in the Aftermath of Trauma: Implications for PTSD. Frontiers in Neuroscience, 15, 625490. https://doi.org/10.3389/fnins.2021.625490

Schmalzl, L., Crane-Godreau, M. A., & Payne, P. (2014). Movement-based embodied contemplative practices: Definitions and paradigms. Frontiers in Human Neuroscience, 8. https://doi.org/10.3389/fnhum.2014.00205

Verdonk m.fl. (2020). Toward a Refined Mindfulness Model Related to Consciousness and Based on Event-Related Potentials. Perspectives on Psychological Science. Vol. 15(4) 1095–
1112. https://doi.org/10.1177/17456916209064

Spara som favorit