Trots att vi har viljan och intentionen att skapa förändring i vårt liv kan det ibland vara vi själva som håller oss tillbaka. Ett sätt vi gör det på är att vi fortsätter hålla fast vid våra egna berättelser om vad som har hänt och vad som är ’sant’.
Hjärnan är en fantastisk manick, med många livsviktiga funktioner.
En av dessa funktioner är förmågan att skapa ett narrativ, en berättelse, om upplevelser vi är med om så att vi kan sätta det i ett sammanhang och förstå vad som hänt och vår roll i det hela.
Syftet med den funktionen är att lära oss av situationer som varit ofördelaktiga så att vi inte upprepar dem igen. Men också kunna bygga vidare på det och förutse liknande situationer och utfall och förekomma dem.
Superbt när det gör att vi inte blir uppätna av tigrar, eller när det hjälper oss att undvika fallgropar – i naturen som i våra relationer.
Mindre superbt när det gör att vi fastnar i våra egna tankeknutar om hur personer säger en sak men menar en annan, eller att de utstuderat menar oss all elakhet i världen. Eller sätter krokben för oss själva med valda sanningar om våra förmågor och möjligheter.
Vilken är din berättelse om vad som hänt?
Om du är på en självutforskande resa är du på väg att ta dig ur (eller har redan tagit dig ur) autopiloten och vill välja din riktning aktivt istället för att traska på i gamla hjulspår. Då kanske du också har börjat uppmärksamma dina mönster och vanor, och kommer på dig själv att upprepa dem fast du försöker göra nytt, välja om.
Hur du pratar med dig själv, och vad du berättar för dig själv om vad som har hänt och vad som är ’sant’ – ditt narrativ – är förmodligen en av de faktorerna som bidrar till varför du faller tillbaka i samma mönster.
För hur vi tänker om en situation, en person, en relation och oss själva, påverkar hur vi förhåller oss till det. Påverkar vilka möjligheter vi ser, vilka slutsatser vi drar och hur vi agerar.
Ibland är det smartast att låta erfarenhet och en gnutta förutfattade meningar styra vårt agerande, typ som att anta att det kommer vara svårt att köra bil i huvudstan när det är maraton och därför välja att ta pendeltåg eller åka in vid ett annat tillfälle.
Och ibland är det mest fruktsamt att tänka tvärt om istället.
Tänk om och tänk tvärt om
Välj en situation, vana eller relation som du jobbar med men inte kommer vidare i, där det känns som att du sitter fast och upprepar om och om igen.
Ställ dig de här frågorna och se om de kan hjälpa dig att skifta synsätt, för att komma vidare:
- Vilka valda sanningar kan du identifiera om situationen/vanan/relationen? Kan du se hur de påverkar dina känslor, slutsatser och ditt handlande?
- Om du sätter dig i någon annans position, hur tror du att hen ser på saken? Vilka känslor känner du då? Kan du se ett annat tillvägagångssätt?
- Om du tänker helt tvärt om från hur du brukar, hur skulle det bli?
- Vilken är kärnan i ditt grundantagande (hen behandlade mig illa – för att X -, eller jag kan inte, jag måste/borde) om du pausar det, hur skulle du förhålla dig till situationen då?
Kanske behöver du känna efter istället
Ibland är det så att vi inte kan tänka oss till rätt svar, det är tänkandet som satt oss i autopilot från början. Vad vi behöver göra är att känna efter.
Men det kan också leda oss fel, för det kan ju vara så att du har glömt bort hur du känner efter. Glömt bort hur du tolkar det som känns, att du inte vet vad det som känns betyder.
Då kan ett återupptagande av relationen med ditt kännande, din kropp och sensationer och emotioner vara något som hjälper dig att komma vidare.
Yoga, springa, gå i skogen, gymma, cykla, träna – vilken form av rörelse som helst som väcker din lust att lyssna in funkar om fokuset är medvetenhet.
Några lästips om att känna och tänka:
Känn in via kroppen och förstå med huvudet – Vi behöver båda delarna!
Vad är nervsystemsreglering? Och hur gör jag?
Nu släpps vår bok ”Yoga för mindre stress, mer energi & bättre sömn”!
No Comments